Det vackra huset i Mollebergsbacken - om 150 ar av turism vid Kullabergs fot

Subtitle

Mölleblogg

view:  full / summary

Ny bok om Kullabygdens historia

Posted by Erik Magnusson on June 7, 2016 at 4:05 AM Comments comments (1)

DEN 11 JUNI utkommer ”Människor i Mölle. 150 personer från när och fjärran som satt avtryck i byn”. Boken är frukten av flera års efterforskningar kring kända och okända personers förehavanden i Mölle.


Genom personporträtt skildras Mölles historia, en by som under de senaste 100 åren gått från att vara ett fiskeläge och en badort under feodalt styre till att bli ett municipalsamhälle och en kommundel med självägande invånare.


I den rikt illustrerade boken återges tidigare opublicerade bilder från Mölle av fotografer som Harald Bager, Otto Ohm, Thure Kronholm, Peter P Lundh och Gunnar Lundh.


När Erik Magnusson och Frederic Täckström sökt sig igenom hundratals glasplåtar från 1890-talet och framåt har de gjort oväntade fynd.


En hittills okänd bild från den tyske kejsaren Wilhelm II:s besök på Kullen från juli 1907 hör dit. Tidigare okända bilder av Mölles tidigaste danska sommargäster finns också i materialet.


Många av glasplåtarna visar hur vardagslivet levdes i ett skånskt fiskeläge för hundra år sedan. Det är bilder av allt från bad, arbete och måltider till fest, promenader och resande.


Bland de personer som skildras i boken finns Tycho Brahe, som under slutet av 1500-talet var fyrmästare på Kullen, målaren Carl Fredrik Hill, som 1873 blev känd som Mölles förste turist, författaren Selma Lagerlöf, som återkom till Mölle gång på gång för att finna skrivro, samt författaren Frans G Bengtsson, som renskrev sin första roman om Röde Orm på Kullen samtidigt som han förgäves lyssnade efter spöken i slottsborgen Kockenhus.


Boken ger förklaringar till att Mölle under lång tid varit en tillflyktsort för konstnärer, författare, fotografer, naturskildrare, badgäster, fiskarfolk och sjöfarare.


De båda författarna berättar vid en bokrelease på Hotell Kullaberg i Mölle den 11 juni om hur boken kom till. Då kommer många av dem som bidragit med bild- och textmaterial till boken att vara med.


Senare i sommar blir det bildutställning i Mölle stationshus med material ur boken.


I samband med bokreleasen har författarna sett till att ett stort antal ovärderliga glasplåtar flyttas över från privata garderober och förråd till kylda och skyddade arkivutrymmen på Regionmuseet i Kristianstad.


Ni är välkomna att höra av er till författarna med frågor.


Erik Magnusson 070-5837087

Frederic Täckström 070-7264854


Boken om Engelholm och Skelderviken - hur kom den till?

Posted by Erik Magnusson on August 10, 2015 at 12:10 PM Comments comments (0)

MED BOKEN ”Här fröjdas vi i hafvets vågor” Badliv, turistliv och sommargäster i Ängelholm och Skälderviken genom tiderna” (Stilbildarna i Mölle) sprider Erik Magnusson och Frederic Täckström en ny bild av Lergökastadens lokala badortshistoria. I denna intervju berättar de båda författarna om hur boken kom till.


Hur kommer det sig att ni valde att skriva en bok om Ängelholms och Skäldervikens badortshistoria?


”Vi hade på tre år givit ut tre böcker om det forna badortslivet i Mölle/Arild, i Båstad/Malen och i Torekov. Vi insåg att vi lämnat en stor lucka i Skälderviken. Och när Eva Killberg på bokhandeln inne i Ängelholm i fjol somras frågade oss om det inte var dags att skriva en bok om Ängelholm så började vi fundera.”


Men det är väl inte helt naturligt att en bok om Ängelholm ska handla just om badliv?


”Förvisso inte. Men nu är det så våra böcker är nischade. Och när vi började att göra research om kurortslivet i Ängelholm och Skälderviken så upptäckte vi snabbt att det fanns väldigt många goda historier att berätta om en ort som inte längre är rikskänd som en badort. När vi dessutom fick till stånd ett väldigt bra samarbete med lokala historiker så tvekade vi inte att sätta igång.”


I er bok publiceras många tidigare okända bilder och berättelser. Hur har ni fått tag på så mycket nytt material om en för er okänd trakt?


”Vi har hittat nytt material, eller rättare sagt nytt gammalt material, genom att plöja igenom en lång rad källor. Grunden är en genomgång av de lokala tidningarna från forna dagar. Det har vi dels gjort via Kungliga bibliotekets digitala tjänster. Norra Skåne finns ju sökbar på nätet för åren 1883-96. Dessutom har vi tillbringat åtskilliga timmar på Universitetsbiblioteket i Lund med att snurra fram deras mikrofilmade dagstidningar. Därutöver har vi beställt fram gamla hotellbroschyrer och menyer från UB i Lund. I källmaterialet ingår dessutom en hel del böcker, främst lokala fackböcker som finns att låna på biblioteket i Ängelholm, men även memoarer och annan skönlitteratur som finns sökbara via Google Books. På så sätt har vi hittat hur kända personligheter som Selma Lagerlöf, Ernst Wehtje och Elin Wägner uppfattade Ängelholmstrakten på sin tid.”


Ni har fått god hjälp av lokala historiker. Kan ni berätta mer om det?


Vi har fått extraordinärt god hjälp av Skäldervikens byalag, av Föreningen Gamla Lergökar och av Ängelholms kulturhistoriska förening. Tack vare Kerstin Paulsson, Torgny Bergström, Owe Torgny och Ulf Lindén har vi fått tillgång till många värdefulla gamla bilder. I Skälderviken har vi dessutom fått tillgång till en hel del annat matnyttigt material.


Boken är ju något av ett praktverk. Vad är tanken med bokens layout?


”Den följer de principer som vi fastställt för tidigare badböcker om Mölle, Båstad och Torekov. Att läsa boken ska vara som att göra en tidsresa. Läsaren ska både i text och bilder få en känsla av att befinna sig i den aktuella tidsepoken. Vi har prioriterat bilder som ger en tidskänsla – genom kläder, frisyrer, bilar, cyklar etc. Den känslan har vi försökt förstärka genom att koppla fotografier till annonser, menyer, broschyrer och annat tryckt material från samma tid.”


Har ni haft nytta av er tidigare bokutgivning när ni jobbat med Ängelholmsboken?


”Absolut. Vi har lärt oss var vi kan hitta intressant material om turismen i Nordvästskåne. Och en del material som ”blivit över” i andra böcker har visat sig passa som hand i handske just för Ängelholmstrakten.”


Vilka likheter ser ni mellan kurorterna i Nordvästskåne?


”Det typiska är att alla orterna utvecklade turismen under en och samma period: under 1800-talets två sista decennier. Det var då som två nya uppfinningar - ångbåtar och ånglok - banade väg för den första massturismen. Det var då som städernas växande medelklass såg ett behov av att lämna smutsen i industristäderna för att kurera sig i hälsosammare miljöer. Att komma till Mölle, Ängelholm, Torekov eller Båstad på 1890-talet var att göra en hälsoresa. Den rena havs-, skogs- och bergsluften gjorde gott för lungorna. Den avspända miljön var nyttig för stressade själar. De stärkande promenaderna, de kalla baden och den strålande solen gav trötta kroppar ny energi. Ängelholm drog liksom Mölle nytta av goda kommunikationer med Köpenhamn. I likhet med Båstad lockades många lundaakademiker till Skälderviken och Ängelholm. Precis som i Torekov gick det mode bland bemedlade göteborgare i att komma till Ängelholm.”


Vilka reaktioner har ni mött?


”Enbart positiva. Det mest hedrande var när Kvällspostens kulturredaktör berömde oss för en unik kulturgärning för att vi så noga dokumenterat badortslivet i Nordvästskåne. Det var också stort när en kvinna i Ängelholm berättade att hon gett vår senaste bok till sin gamle far, som har svårt med minnet och talet. När han satte sig ner för att bläddra i vår bok kunde han inte sluta. Då kom både minnena och leendet tillbaka. De nostalgiska minnena var en fantastisk terapi för honom.”


”Vår förhoppning är förstås att boken via omvägar ska nå denna äldre målgrupp, men vi hoppas också att boken blir till nytta också för yngre generationer. Inte bara för att få kunskap om hur närmiljön såg ut förr, utan för att få vägledning in i framtiden när stadsbilden och bostadsområdena förändras i rask takt.”

Alla tiders bok om Engelholm

Posted by Erik Magnusson on April 25, 2015 at 9:20 AM Comments comments (0)


DEN 15 MAJ utkommer boken ”Här fröjdas vi i hafvets vågor! Badliv, turistliv och sommargäster i Ängelholm och Skälderviken genom tiderna” (Stilbildarna i Mölle) av Erik Magnusson och Frederic Täckström.


Boken är en historisk exposé i text och bild över det turistliv som sedan 1870-talet utvecklats i Ängelholm.


På 320 sidor och i stort format (24,5x27 cm) berättas djuplodande och faktaspäckat om turistnäringens utveckling, personliga människoöden samt händelser och anekdoter från svunna tider.


Boken ger en bild av turismen i Ängelholmstrakten – från det att de första badgästerna kom hit på 1870-talet för att hänge sig åt brunnsdrickning vid Thorslund och saltsjöbad ute i Skälderviken fram till modern tid när Ängelholm i officiella sammanhang kommit att marknadsföras som ”Sommarstaden”.


Boken ger en bakgrund till att Ängelholm under 1880-talet blev känt som ”Nordens Trouville” och under flera år fick societetsfamiljer från Köpenhamn och Malmö att vallfärda till trakten. Senare blev både Skälderviken och Ängelholms havsbad utvalda sommarvisten för akademikerfamiljer från Lund.


Boken spänner över 150 år och innehåller 800 illustrationer i form av foton, annonser, broschyrer, matsedlar, menyer, utdrag ur gästböcker samt personliga brev.


Boken innehåller ett digert personregister som omfattar hundratals kända och okända sommargäster som varit Ängelholm och Skälderviken trogna under decenniernas lopp. Den finns att köpa på Killgrens bokhandel i Ängelholm, via bokus.se samt på andra försäljningsställen i Ängelholm och Skälderviken


Boken är den fjärde boken i en tetralogi om turismens historia i Nordvästskåne där de tre tidigare böckerna, ”Här ha vi det ljufveligt. Hotell och pensionat i Mölle, Arild, Lerhamn, Nyhamn och Strandbaden”, ”Här njuta vi af lifvet. Badliv, turistliv och nöjesliv i Båstad genom tiderna” samt ”Här trifvas vi förträffligt. Badliv, turistliv och sommargäster i Torekov genom tidernaa”, som utkom 2012, 2013 respektive 2014.

En notis skriven i oktober 1897

Posted by Erik Magnusson on October 17, 2014 at 12:15 PM Comments comments (0)



DEN 16 OKTOBER 1897 PUBLICERADES ovanstående notis i tidningen Sausalito News i Kalifornien under rubriken "Off For Sweden". Den handlar om att Bernhard Paulson är på väg till Sverige och Mölle för att gifta sig med Ida Jönsson och ta över Hotell Mölleberg. Texten lyder i översättning:


"Iväg till Sverige. Paulson seglar över haven för att göra anspråk på sin brud.


Bernhard Paulson lämnade San Rafael på tisdagen på sin väg till New York och kommer den 21 oktober att åka båt mot Höganäs, Mölle, Sverige. Paulson besökte sitt fädernesland för två år sedan och förutom att han då köpte en fin hotelltomt, sägs det att han blev kär i en vacker svensk flicka, fröken Ida Jonsen, som också äger ett hotell.


Hans kärlek blev besvarad och nu reser Paulson för att göra anspråk på sin brud och ta ledningen över sina hotell.


Paulson är en av de mest kända hotellportiererna längs kusten och det sägs att han gjort sig en förmögenhet på all den "dricks" som han fått av givmilda människor på de fashionabla kurorter där han har varit anställd sedan han kom till detta land."


Bokrelease i Torekov

Posted by Erik Magnusson on May 24, 2014 at 12:30 PM Comments comments (0)


UNDER DET SENASTE halvåret har uppdateringarna på den här sidan inte varit så flitigt förekommande. Nu avslöjas anledningen: jag har varit fullt upptagen med att författa en bok om Torekovs turismhistoria.


Boken ges ut den 6 juni och heter "Här trifvas vi förträffligt. Badliv, turistliv och sommargäster i Torekov genom tiderna". Det blir en pendang till de böcker om Mölle, Arild och Båstad som jag och Frederic Täckström tidigare givit ut.


Ni är alla hjärtligt välkomna på bokrelease i Torekov den 6 juni. Boka bord om ni också vill ta del av den förmånliga bokmenyn.


Erik Magnusson

Fantasifulla myter om Kullen

Posted by Erik Magnusson on March 16, 2014 at 7:45 PM Comments comments (0)

KULLABYGDEN ÄR en mytomspunnen trakt. Och Mölle har blivit föremål också för moderna myter.

Sagorna om Kullamannen, Palnatoke, Sankt Arild och andra figurer från forntiden är kända långt utanför våra bygder. Sanningshalten i berättelserna kan betvivlas. Men så går det när historierna går från mun till mun och omvandlas i sekellånga berättartraditioner.


Värre är det när de mest fantastiska historier om Kullabygden sprids till följd av någon slags visklek där den slutlige berättaren inte bryr sig om att kolla vad som egentligen är sant.


Dessa tankar far runt inom mig när jag läser senaste numret av "Mercedes-Benz magazine", en kundtidning där Thomas Wiman skrivit ett utmärkt reportage om Mölle under rubriken "Här hafva vi det ljufligt!" (Var har han lånat den formuleringen från? Det framgår inte av texten!)


Men skribenten ägnar sig åt en olycklig och falsk historieskrivning i en formulering om kejsare Wilhelms uppmärksammade Möllebesök i juli 1907:


"1907 kunde den dåtida skvallerpressen avslöja att den tyske kaisern Wilhelm II hade besökt Mölle i sällskap med en ung dam som inte var hans fru..."


Varifrån kommer sådana osanningar? Han var ju här med kejsarinnan Augusta Victoria och sex militära eskortfartyg. Och några skvallertidningar var inte på plats.


Thomas Wimans uppgifter är lika osanna som det ofta upprepade påståendet att kejsarinnan skulle heta Josefine och ha gett upphov till att Josefinelyst kallas just så.


Mölles historia är tillräckligt intressant för att inte behöva förbättras med osanna skrönor.





Arild som ett sparvbo, en uppsats skriven 1895

Posted by Erik Magnusson on December 22, 2013 at 9:05 AM Comments comments (0)

Den 10-15 november 1895 publicerade den svenskspråkiga dagstidningen Wasa Tidning i Finland följande betraktelse från Arild som en artikelföljetong under rubriken ”Från ett fågelnäste”. Namnet på den kvinnliga skribenten framgår inte.


"DET RÅDDE LIF OCH rörelse den varma sommareftermiddagen framför stationshuset i Höganäs Öfre efter tågets ankomst från Åstorp.


Skjutsarne från Mölle och Arild fyllde en god del af den rymliga platsen; och de resande, som ej beställt skjuts, och de skjutsare, som ej voro upptagna, täflade i att arrangera sig till ömsesidig tillfredsställelse.


En i Arild vistande väninna hade, hvad mig vidkom, redan i förväg uppgjort saken och snart befann jag mig med mitt bagage installerad på den lilla vagnen. Min koffert fasthölls under hela den 5 kvarts långa färden af min bastante, säkre och fryntlige körsvens – armbåge, hvilket i betraktande af den allt annat än jämna och släta vägen och ofvannämnda kollis ansenliga tyngd, väl må gälla som ett atletprof.


”Fröken har väl ingenting emot”, frågar han med sin sluga min, ”att jag tar opp två danska flickor därnere på vägen?”


”För min del må ni gerna ’ta opp’ dem”, svarade jag, ”men jag tycker att er lille häst har nog ändå att knoga på i backarne.”


”Åh, han ä van ve’et”, gentar han och stryker belåtet sin feta haka.


Och jag kan ej underlåta att hemligen gifva rätt åt min, såsom det tyckes, för – andras räkning åtminstone – särdeles filosofiskt anlagde skjutsbroders teorier.


Ty hur ofta fick den ’vanan’ tjena såsom surrogat i brist på bättre uppehållelsemedel under kanske lifslånga bördor!


Men jag glömmer de ’danska flickorna’, hvilka riktigt nog upptäcktes, just som vi svängde ut ur den långa vackra allén med den gulmålade statyn af Höganäs grundläggare, Erik Ruuth, i fonden.


Till min körsvens synbara missräkning voro de emellertid icke hågade för någon åktur, och så bar det af vidare i damm och hetta, alt under det min skjutsare då och då, fast förgäfves, erbjöd plats i sitt fordon åt någon fotgängare – rädd förmodligen att hans häst skulle komma ur ’vanan’.


Konversationen, som han i början sökt uppehålla, dog snart bort, förmodligen tillfölje bristande uppmuntran från min sida – ty när man snarare mot än med sin vilja befinner sig på ett skakande åkdon, hvars fjedrar tyckas lika hårda som ödets ’sic volo, sic jubeo’, känner man sig icke så synnerligen tillgängligt stämd…


Och när jag så från höjden af Brunnby backe, där den stora hvitmenade kyrkan aftecknade sig som en glänsande ’snökyrka’ mot den högblå sommarhimmeln, såg den af seglare och ångare lifligt ’befolkade’ vattenspegeln bakom Höganäs alltmer försvinna – och det bär nedåt, alltjemt nedåt, för lösa tyglar mot min resas mål, hade jag en obestämd, föga engenäm känsla af att stupa ned i ett slags graf.


Till råga på altsammans tog min koffert sig det orådet före att göra en liten betänklig sats, dock utan annan påföljd än att svå små tegelröda märken på densammas lock sprungo mig i ögonen: ’Paris – Copenhague par…’ stod där – och en röst tycktes hviska: ’Det var då…”


”Där ä Arild!” ropar min körsven, och jag följer riktningen af hans piska för att slippa se de där röda märkena.


Men snart har jag glömt dem för den pittoreska och fridfulla synen vid mina fötter. Det är skildraren af Kullaberg, som i Svenska Turistföreningens lilla broschyr med detta namn gifver Arild benämningen ett fågelnäste – och liknelsen är berättigad.


En samling små hus med torftäckta, mossbelupna tak, inbäddade i djup grönska, liksom krupna intill hvarandra och sökande skydd vid Kullabergets fot; här och där en blå rök, som stiger upp i lätta ringlar från de små skorstenarne, och, – behärskande det hela – det urgamla kapellet, hvars trappgaflar lysa som ett par vackra hvita snäckor bland en mängd mörka musslor: så ter sig Arildsläge därnere i sin dal, varmt, stilla, afskildt från världen; smekt och badadt af Skeldervikens böljor, hvilka visserligen bära innevånarnes små fiskarebåtar på sin rygg, men aldrig föra med sig någon seglare eller ångare utifrån till lägets lilla brygga.


Och denna stillhet ger åt hafvet vid Arild en utpräglad karaktär af melankoli och resignation, hvilken hvarken dess underbara genomskinlighet och dess tjusande gendarmblåa färd eller dess sällsamma förtoningar – alt i olika belysning – i svafvelgult, silfvergrått eller vinfärg kunna förtaga.


* * *


Och ’flyttfåglarne’ som gästa ’fågelnästet’, mottagas väl af ’stamfåglarne’ – man kan vara viss på att å befolkningens sida i allmänhet finna vänlighet, god tro och naiva frågor.


Ty Arildsbon är nyfiken – åtminstone sommartiden, hvilket för öfrigt har sin naturliga förklaringsgrund i hans isolering under årets öfriga månader.


Tre stående frågor från ’infödingarnes’ sida (vi tala här naturligtvis företrädesvis om de kvinnliga) får sommargästen vara beredd på att besvara:


Ett: ”Hvar ä di ifrån?”


Två: ”Å hvar bor di?”


Tre: ”Mån di ä nöjda?”


Som mitt värdfolk emellertid råkade vara det mest ansedda fiskarefolk i hela läget – deras rykte för välvilja, ordning och alla andra upptänkliga goda egenskaper var så fast grundadt, att icke ens deras goda och trogna grannar tycktes kunna hitta på någon anmärkning – uteblef, hvad mig vidkom, städse den sista frågan.


Emellertid skulle ’di’, om ett dylikt spörsmål ifrågakommit, med värklig glädje förklarat sig ’nöjda’; ty Lars och hans lilla mönster till hustru voro menniskor, som man har godt af att lära känna och att – tänka på efteråt.


Min värdinna gör mig den oförtjenta hedern att beklaga sig öfver min förestående afresa: – aftonen före densamma säger hon med en suck:


”Så ä detta sista kvällen jag gör i ordning te fröken!”


”Kära mor, jag tycker ni skulle vara glada att flytta in i era rum igen och slippa att längre ha det så här obekvämt”, svarar jag med stadsbons hela egoistiska syn på vissa saker och ting.


Då ser hon på mig med sina må kloka, vänliga ögon, klappar mig på axeln och säger trohjärtadt:


”Nej, si, ja tycker de är morsamt, när folk ä här. De blir ju så tomt så… – Å inte har en haft minsta te förtret å’na heller…”


Och så börjar hon syssla på sitt stilla vis, och jag sitter och stirrar i skymningen ut öfver hafvet – undrande om lifvet, som med mästarehand lär oss konsten att småningom vänja oss af med det ena efter det andra af det, som en gång var oss oumbärligt, också någonsin skall kunna stålsätta oss mot den trollmakt, som bor i ett vänligt ord...


Men själfva biet, som yfves öfver sin gadd, behöfver dock honungen för att kunna lefva. Men min värd, som just passerar den stilla bygatan, förtjenar också att ’tecknas’.


Ståtlig, hög och allvarsam; brunhyllt och väderbiten; örnnäsa; svarta ögon med tungsint blick under buskiga bryn och fårad panna; starkt gråsprängdt hår och skägg; fåordig, sluten, men när samtalet väl kommer i gång, vänlig och full af fyndiga kärnspråk; är han en präktig typ för en af hafvets kämpar, en med dess hemligheter förtrogen, en karaktäristisk prydnad för fiskläget och – en mycket frestande modell för målarne.


Men att ’sitta’ är icke i Lars smak. Skada! Ty försedd med nödiga attributer skulle han vara en lika fulländad ’eremit’ som nu en sjömans- eller fiskaretyp.


En gång lyckades det ”Baronen” (målaren Gustaf Cederström, hela ’lejets’ stolthet) att locka honom till att för ett par timmar låna sitt präktiga hufvud åt en af grupperna på konstnärens i år på Parissalongen utställda stora tafla: Kristus predikar från båten. Men redan efter en första séancen hade den ohandterlige modellen fått nog.


Hvad han däremot aldrig får nog af, är att smeka och kela med sin lille tvåårige vis-à-vis i gården midtöfver. När den höge, mörklagde mannen med en kvinnas ömma försigtighet lyfter upp den lille ljushårige, bleke, halft genomskinlige gossen på sina seniga armar och låter honom leka med sitt långa skägg, är detta lika kontrasterande som kärleksfulla möte mellan den starke och den svage en nog så målerisk syn.


Det manliga elementet är i regeln fåtaligt representeradt i Arild. De medelålders männen och de unga äro ute antingen på kortare sommarturer eller på årslånga resor, eller hafva de redan gjort den sista långa färden…


De kvarvarande äro till stor del orkeslösa gubbar, fast man naturligtvis också ser några kraftiga gestalter: min värd till exempel ofvergaf redan för sju år sedan, i sin bästa ålder, det fria lifvet derute, på det en ”Mor” skulle ”sitta alldeles ensam hemma”…


Men dessa kvarvarande synas utföra sitt arbete utan lust och drift – fisket i Arild är ju ock, som bekant, af en högst temporär natur och altså föga lönande. Deras hela bestyr inskränker sig därför ofta till att syssla litet i de små frodiga täpporna, hugga ved, tjära och måla båtar och husgeråd, äta bär – sittande på huk framför krusbärsbuskarne och med en glupskhet som kan anstå skolpojkar i ferierna – och att – sova.


Atas ord i ”Lille Eyolf”: ”att leve Livet tog dog ingen Ting have at fylde Livet med” rinna en ovillkorligen i minnet vid åsynen af dessa män… Och dock börja de sin dag så öfvermåttan tidigt och – regelbundet med en vandring ned tlll den lilla hamnbryggan.


Vare sig morgon är klar med sol, som just höjer sig i glans, eller stormig och grå, då hafvet ligger svept i regntöcken och en kråka kraxar därnere på en enslig påle – alltid stå de där, dessa betänksamma, tysta, sysslolösa gestalter i samma halft bidande, halft likgiltiga ställning.


Ett par små skutor, som ligga förtöjda vid bryggan, vagga fram och tillbaka med en liksom beklagande rörelse, som ville de säga:


”Det tjenar till ingenting… det tjenar till ingenting…”


Och så vanka gestalterna hemåt igen – gamle Ola med sin ende vän, en liten hvitullig fuling till hund, Gojan kallad. Aldrig har jag hört Ola tala till Gojan eller sett Gojan vifta på sin svans åt Ola; men stannar den ene, stannar den andre; går den ena, går den andre – en tyst men trogen vänskap!


Och så ha vi gamle Petter, som håller brödförsäljningen och som, då jag en gång frågade, om han ville sälja mig en gammal målad porslinsskål med skepp och engelska verser, med undertryckt häftighet utbrast:


”Å hva skulle de tjena till? En kommer minsann inte mer dit, där hon ä köpt”, mumlade han därpå för sig själf.


”Till London?” frågade jag.


”Ja”, blef det korta svaret. Och så sjönk han i tankar.


Det förekom mig som om de väldige East- och West-India Docks dragit förbi hans syn i den lilla kvafva boden.


Och den där förfärliga stormdagen, så en galeas kom drifvande in mot viken – då blef det lif i min tyste värd!


”Kom, Lars!” ropar jag. ”Se på skeppet, som drifver därute!”


Ögonblickligen står han vid min sida – all tröghet är bortblåst.


”Den har inte kunnat klara Kullen”, utbrister han med en sällsyn vibration i rösten. ”Han har mist flera segel… Se hur de hänga, som ä kvar!... Han ska försöka att komma upp i viken och ankra.”


I flera dagar ’lefvde’ han på fartyget och dess öde – tills det en morgon var sin kos och därmed också Lars språksamhet. Det var blott ett gammalt minne som dragit förbi liksom den förbiseglande skyn.


***


Hafva männen en viss benägenhet för att förnäta sina dagar med egna funderingar, så föra däremot kvinnorna i regeln ett ytterst sträfsamt lif. För att nu ej tala om hvad vården om hemmet kräfver, så tillkommer dem också arbetet med nätet.


Tomma komma dessa ofta hem, intrasslade och hopfiltrad, smala som ett finger, och så är det att taga itu med deras utredning, med den tålamodspröfvande bortplockningen af tång, musslor, stenar och småkrabbor, hvilkas klor, ifall djuren äro vid lif, måste sönderbrytas – ett lärospån i nödvändig grymhet, vid hvilket äfven barnen från tidigare år vänjas.


Och så risplockningen i skogarne! Det är en egendomlig syn, hvilken lördagsmorgonarne möter ögat, denna långa procession af kvinnor med bara fötter och uppdragna kjolar – bakifrån sedda taga de sig alldeles ut som vandrande rishögar. Vid hemkomsten göra de sig fria från sin börda genom att handlöst kasta sig på rygg och släppa det knippan sammanhållande bandet.


Men trots det att man bland dessa kvinnor, helst de äldre, möter en och annan liknöjd eller kärf fysionomi, som hårdnat till under dagligt släp och oro och bekymmer för de kära, som hafvet tagit: så saknas icke en viss gemytlighet och förnöjsamhet hos mpnga. Jag gör en rond i ’lejet’ för att hyra rum åt en vän och träffar på en anslående interiör. I stugan innanför en litet kök med kullerstenar och blankskurade kärl, sitter en gumma och spinner, ackompagnerad af en katt, som gassar sig i solskenet.


De gammaldags möblerna, den egensomliga jernugnen med sina gjutna reliefer med bibliska motiv, som ligger så blått och glittrande utanför de små fönstren – allt inger en känsla af stilla välbehag.


”Så fint och trefligt ni har!” utbrister jag.


”Åhnej”, svarade den gamla stilla och utan ringaste bitterhet. ”Vi har det inte fint. Det ä bara herrskaperna som ha det fint.”


”Men herrskaperna äro, som ni märker, mycket begärliga på era rum, och ugnen der skulle nog många af dem gerna vilja ega”, svarar jag och betraktar närmare kaminens reliefer.


”På framsidan där”, börjar gumman ånyo, ”ha vi våra första föräldrar, å på sidorna ä de nattvarden…”


”Ja”, svarar jag, ”och vid den måltiden voro ju gästerna till stor del fiskare. Ni vet nog att världen där ingen skillnad gjorde mellan dem och herrskaperna som ni säger.”


Gumman ler:


”Ne-nej, de har hon allt rätt i. Man tänker bara inte allti’ på’et.”


***


Stormdagarne äro säregna dagar på Arild. De stämma ej med hela lägets karaktär af idylliskt lugn. Men det är dock med en obeskriflig känsla af frigörelse man ser det slumrande hafvet vakna, ser dess böljor yrt tumla om, liksom gripa fatt i hvarandra och dansa fram i långa skummande rader…”


Och badgästerna samla sig då uppe i Strandhagen, en högt liggande hed med vidsträckt utsikt, som omfattar ej blott hela Skeldern och kustlandet mitt öfver, utan ock – där bortom Hallands Väderö – det vida öppna hafvet.


Men uppe på den lilla hamnpiren flockar sig ifrigt tillsammans en annan trupp – lägets minderåriga manliga befolkning – som med högljudda bifallsrop hälsar hvar fräsande bränning.


Den glänsande vågen häfver sig… närmar sig alt mer… gör ett halft slag tillbaka kring sin egen axel… speglar en sekund sin bländande kam af skumm i den metallblanka vattenlinien nedanför och kastar sig i vild skönhet upp öfver den bräckliga piren.


Det är dessa ”röster af mycket vatten”, hvilka komma som hälsningar från de stora hafven, som väcka den unges slumrande fantasi – redan förberedd genom åsynen af de där mystiska, tillkorkade flaskorna med sällsynta alger och de perlemorskimrande snäckorna i stugan där hemma –, tända den medärfda gnistan i hans blod och – värfva honom åt hafvet.


Men äfven en annan och stillare förströelse har Arild att bjuda sina gäster – ett besök i det lilla egendomliga kapellet. Dess läge vid foten af den så kallade Rosentwistska villan –ett värkligt ”schweizerhus” med den härligaste utsikt – är stämningsfullt och tjusande, och vägen dit slingrar fram mellan täcka boningshus och mjuka grupper af ask, björk och rönn, hvilkas klasar tyckas glöda i varmare ton här än annorstädes.


Man tittar in hos kyrkovakterskan, en kvinna med mörka ögon och intelligenta drag, åt hvilkens väsen vården om det lilla kulturhistoriska minnesmärket gifvit en viss prägel af lyftning. Man beväpnar sig med den väldiga, halfalns långa nyckeln, och står snart på den stilla, af en låg hvit mur kringgärdade lilla kyrkogården, som omger kapellet.


På denna kyrkogård, som endat utgör hviloplats för skeppsbrutne, hvilka hafvet kastat upp, har dock ingen begrafts sedan 50-talet – af sanitära skäl, enär många af brunnarne i byn hafva sina källsprång just i närheten af kyrkogården.


Vi träda in i den låga hälgedomen, enligt sägnen som bekant uppförd på den plats – då en ”af hafvet gvitpolerad klippa” – på hvilken fru Helena fann sin son Arilds lik uppkastadt af vågorna och ”pryft”, säger sagan, ”af en krans af neckrosor i det blonda håret och med en svepning af grönskande sjögräs kring lifvet”.


Sägnen antyder ej någon tidpunkt för händelsen på annat sätt än att den omtalar att Kullamannen, till hvilken fru Helena gick att förfråga sig angående sina söners öde, var samme siare, som uttydde konung Waldemar Seirs tankar, då konungen ”en hel dag stått med foten i stigbygeln, försjunken i djupt grubbel”.


Men kapellvakterskan menar på, att en de af kapellet – räknadt från ett par utbugtningar å båda sidor af muren till och med nischen bakom altaret, skall kunna göra anspråk på att tälja tusen år; ”det hade ett par lärda herrar berättat, som riktigt förstod sej på’et, kunde man märka, när di’ gick omkring å’ titta’ på allt”.


Och de så kallade klockarestolen med sina egendomliga grofva utskärningar; det fingerade orgelvärket i hörnet midtemot predikstolen; dennas ljusarmar af messing, utskjutande från ett litet otydligt ansikte – halft människas, halft durs –; den runda fattigbössan på sin träfot, sammanhållen af rostiga järnband, och målningen på bänkdörrar, predikstol och altarets bokställ: blad eller rättare flammor i rödt och grönt – hela denna dekorering försätter en åtskilliga århundraden tillbaka i tiden och eger alltså, om en skönhetens så dock ålderdomlighetens fulla intresse.


Detsamma kan dock ingalunda sägas om endel andra föremål, hvilka tvärtom äro af muycket färskt datum: altarduken till exempel med ett banalt broderi i gult silke på hvit botten, hvilken med stor fördel för kapellets stil kunde utbytas mot den nu undanlagda, med antika knipplingar och konstsöm prydda linneduken.


Och fönsterna sedan! Visserligen mötas deras små bågar i en spets; men, rätt och slätt försedda med vanliga hakar, afdelade i fyra rutor med hvitt glas, passa ungefär lika bra för kapellet som en pincenez på en hälgonabild.


Sådant det nu är, gör Arilds kapell ett splittrande, oharmoniskt intrycj – men ändå utöfvar det en viss dragningskraft på besökaren, kanske icke den tillfällige, men på den, som under någon tids vistelse på platsen, alt emellanåt tillbringar någon stund inom dess stilla murar.


En psalm på den lilla orgeln klingar väl i den djupa tystnaden – och de heliga tonerna omspinna själen med ett nät af sällsamt drömmeri…


Därinne är ensligt och skumt, men löfvärket i solskenet utanför kommer de små fula rutorna att skimra i matt grönt, liksom de blyinfattade glasen i fordomtima.


Ett luftdrag stryker in genom den halföppna dörren – och man tycker sig höra sakta steg smyga öfver det nötta stengolfvet och tysta suckar här och hvar från bänkarnes gömslen – gengångaresteg och suckar från dem, som kommo hit för att bedja för de skeppsbrutne i grafvarne utanför.


Men plötsligt faller en solstråle in genom fönstret vid altaret och dallrar ett ögonblick på den korsfästes bild. Och de oroliga stegen och de darrande suckarne tystna för strålen, som, likt ett gyllene finger, pekar på det där nedböjda hufvudets consummatum est…


Och den enkla fiskarebefolkningen älskar sitt kapell och infinner sig gerna, då den lilla klockan ringer till gudstjänst. Och altare och predikstol, orgel och nummertafla prunka med små starkt doftande blomsterkvastar – men själf väckes den lilla helgedomen hvarken af klocka eller menniskoröster – utan står där som en frånvarande i sitt förflutna ohjälpligt försjunken.


***


Min skizzbok innehåller blott ännu ett blad, men på detta är tecknad en bild, som för mitt minne framstår i hög relief mot ”fågelnästets gröna grund”.


Hennes bild, den unga kvinnan, med det askblonda håret öfver den hvita pannans klassiskt rena linier; med de blå ögonen, hvilkas iris innesluter så många lysande strålknippen.


Hon, som med den harmoniskt utvecklade personlighetens hela enärgi, vill alt, kan alt och hinner med alt. Hon, som med stålfjederns spänstighet i sinne och nerver, tager det dagliga lifvets små eller – stora besvärligheter som några regndroppar på en sommardag.


Hon, som under kulna eller klara tider troget vårdar elden på den egna härden, men som ändå alltid, likt sagans fe, har en handfull gnistor tillöfvers för att tända en ”lusteld” i trötta och likgiltiga sinnen.


Se henne en afton i färd med att samla sin ”lördagsbukett” – hvad skulle de väl vara för ett hem, där blommor fattades på sabbatsmorgonen!


Bok och arbetskorg ställas undan: så och så många scener ur Shakespeare äro genomgångna och begrundade och så många små mjuka barnatår hafva hindrats i försöket att bana sig olofliga utvägar ur maskornas fängsel.


Och så bär det af på skogspromenad.


Hvilken harmonisk rytm i hvarje rörelse! Hvilken klang af käckt lefnadsmod i hvarje slag, antingen nu vägen går fram på banade stigar eller öfver hindrande stättor och halkiga stenar!


Så vandrar hon genom skogen och så – genom lifvet…


Och som hon älskar naturen, tyckes naturen älska henne. Bok och ek liksom sträcka sina grenar mot henne för att brytas, ormbunkar och blommor tyckas intet bättre begära än att få öka hennes skörd.


”Ja, kjære, du kan fa’e.

Saa mange du vill ha’e,”


Susar och hviskar det rundtomkring.


Men nu kan den flitiga samlerskans händer ej famna mer – hon måste säga nej till de blomster, som ännu skulle vilja vara med i ”lördagsbuketten”; ty det börjar skymma och tystna i skogen.


Hemmets grind möter i afton löfvad och prydd med små blågula flaggor – och nu skall den rika ”fångsten” ordnas.


Som hon står där, den väna blomsterplockerskan, med skogens hela friskhet och doft öfver sig, med de täta ögonhåren lätt sänkta öfver kinden, glödande af ifver att få sitt arbete fullbordadt, är det som om lifsglädjen själf i henne tagit gestalt; den äkta, rena lifsglädjen, den som liknar näckblomman, hvars kalk skimrar på vågens yta, men som har roten säkert fästad på djupet.


Vaser och skålar äro fyllda och de små därinnen vänta på aftonbönen… Men fèen ”bjuder och befaller” på sitt trollska vis, att hennes onyttiga ”kamrat”, som ej brutit en stjälk eller ordnat en blomma, också skall ha en ”lördagsbukett” med i handen.


Men ”kamraten” vägrar och anträder sin ensliga hemfärd öfver heden. Däruppe på höjden är väl värdt att dröja ett par ögonblick.


Bakom den skogklädda åsen till venster har solen just gått ned – utan något lysande färgspel, skyar med egendomligt dämpad ton. Öfver kusten midt emot ligger ett lätt töcken, ut hvilket blott en kyrka här och där skymtar – en påminnelse om att det är sabbatskväll.


Och längst ute vid horizonten glida två stora seglare fram – sakta, mer och mer försvinnande liksom ett par drömskepp. Och hafvet därnere slår med alt större mellanrum mot de små men vilda klippartierna, tills det alldeles tystnar… Och fåren ha lägrat sig på sina platser för natten… Och ej en menniskovarelse synes."

"Den svenska Rivieran", en skildring av Kullen anno 1918

Posted by Erik Magnusson on November 4, 2013 at 5:00 PM Comments comments (0)

UNDER TITELN "Den svenska Rivieran" skrev författaren Lars P Nelson 1918 en längre reseskildring från Mölle och Kullaberg i boken ”En upptäcktsresa genom Sverige”, utgiven på Norstedts förlag. Skildringen från Mölle återges här i sin helhet:


Utkastat i Kattegats vågor ligger det mångbeprisade Kullaberg, dit tusentals turister, från in- och utlandet flykta varje sommar. för att söka vila och förströelse i dess leende natur.


Få platser i Norden kunna i naturens skönhet och kraft mäta sig med Kullen. Norges fjäll och Danmarks leende bokskogar se vi här förenade, omgivna av Sundets och Kattegats böljor. Och på bergets södra sluttning ligger den berömda badorten Mölle med sina friluftsbad och omgivande barrskog, bjudande den trötte främlingen hjärtligt välkommen.


Mölle var för ett tiotal år sedan blott ett oansenligt fiskeläge. Sedan järnvägen Höganäs- Mölle, år 1910 kom till, har Mölle blivit en av Sveriges mest besökta badorter. Tusentals främlingar strömma varje sommar hit för njuta av denna romantiska natur, framför allt av de friska salta havsbaden i Sundets och Kattegatts klara vågor.


Hit komma svenskar, danskar och norrmän, tyskar och ryssar, engelsmän, fransmän och amerikanare, till och med japaner och kinamän ha under de senare åren hittat hit.


Och detta storslagna uppsving, denna enastående utveckling, har samhället nått tack vare Kullaberg - detta mäktiga stycke urberg framsprunget ur skånsk slättnatur.


Med sina susande bok- och granskogar, sina romantiska klippgrottor, sina vilda, brant i havet stupande klippor med milsvid utsikt över blånande vatten, har Kullen år efter år lockat till sig en ständigt stigande ström från när och fjärran.


Naturen har danat de bägge på ömse sidor om Kullaberg belägna fisklägena Mölle och Arild till ett det skönaste syskonpar i Norden. Vad Mölle ger i dur och dramatisk livlighet ger Arild i moll och idyll.


Mölle - »den svenska rivieran» - har dock skattats högst för sin solglada friskhet och sällsynta naturskönhet. Skånelandskapet skär här ut i havet i en kilformig udde, längs vars mitt urberget höjer sig till en skogsbevuxen ås, välvande sina pittoreska konturer högt mot himlens ljusblå bakgrund.


Äsen är omväxlande klädd med doftande barrskog och skuggiga boklundar, som skänka svalka under heta sommardagar. Särskilt tjusande är bokskogen, där den sträcker sig ända ned till »malen» vid det bekanta badstället Ransvik, bildande genom sitt täta valv ett enda stort badtält.


Kullen anses under urminnestider ha varit bebodd av grottmänniskor, som lämnat talrika minnesmärken efter sig, vilka liksom bergets intressanta geologiska formationer och talrika botaniska rariteter fängsla den därför intresserade besökaren.


Det internationella läget vid stråkvägen för sjöfarten mellan England, Norge, Danmark, Sverige, Tyskland och Ryssland skänker havet utanför dramatisk brokig livfullhet, som tilltalar sinnet utan att verka närgånget eller tröttande. Med ett ord, Kullens natur lämnar sällsynta tillfällen till rekreation från vardagslivets jäkt, friskar upp uttröttade nerver och befriar från nervsvaghet.


Klimatet konstitueras av sol, hav, skog och berg. Den skogklädda bergåsen bildar ett skyddande värn mot de skarpa nordostliga vindarna, medan de mildare sydliga och västliga vindarna ha fritt trillträde. Luften är sällsynt ren och fri från damm. Höjderna och havet utgöra temperaturreglerande faktorer, varför nätterna aldrig äro kalla. Platsen är sällan dimmig och grunden är torr. Allt detta verkar lugnande och stärkande på kroppens slemhinnor och muskler.


Sommarklimatet vid Mölle har därför blivit vida berömt för sin läkande inverkan på katarrer, liksom det även är synnerligen lämpligt för personer som lida av reumatism. Särskilt välgörande äro solbaden vare sig med eller utan vattenbad vid havsstranden kl. 11- 3 på dagen. Solstrålarnas direkta verkan förstärkes då genom värmestrålningen från de omgivande bergen. Därför befinna sig blodfattiga och konvalescenter särskilt väl av en sommarvistelse vid den solrika kurorten.


De nyssnämnda klimatiska faktorerna gynna kraftigt kroppens ämnesomsättning, varigenom en mängd sjukliga produkter förbrännas och avsöndras ur kroppen. Var finner man sådana havsbad som vid Kullen? De äro helt enkelt oförlikneliga.


Det härliga, vidöppna solglittrande havet, med sin höga sälta, sin starka jodhalt, sitt kristallklara vatten och sin milda temperatur går ända in till de finslipade klipporna ”malarna” av blankpolerad småsten. Ingenstädes i Norden bilda sol, vatten och sälta i förening med strändernas skönhet en så stimulerande och energigivande förening som här. Inga utanför liggande skär, inga långgrunda vikar förtaga havets friskhet.


Den livliga tavlan av hundratals badande, av talrika inom synhåll förbipasserande fartyg gör vilostunden i solgasset dubbelt intressant och angenäm.


Såväl ett längre som ett kortare besök i Mölle erbjuder en mångfald utflykter på Kullaberg: klätterturer bland klipporna längs stranden, bestigning av bergstopparna, såväl som romantiska skogspromenader i de täta skogsdungarna och de vackra dalgångarna.


Följande turer rekommenderas särskilt:


1. Ransvik. Man följer stranden förbi varmbadhuset och Carl XII:s skansar (skyttevallar uppkastade under Magnus Stenbocks fälttåg mot danskarna i början av 1700-talet). Då inträdesgrinden passeras synes till vänster damernas speciella badplats, där under förmiddagstimmarna ett muntert badliv utvecklar sig. Sedan stenstranden och kullapasset uppnåtts, blir stigen mera brant och svårtillgänglig - en veritabel klippstig. Ena ögonblicket slingrar sig stigen högt uppe på krönet av ett klipp-parti, i det andra går den helt ned till någon liten vik eller bukt av havet. Efter en knapp halvtimmas vandring är målet nått: ett svalkande bad i Ransvikens glittrande vågor eller en fängslande brokig tavla, en munter myllrande badpublik; besviken blir ingen.


2. Sockertoppen. Badlivet här är fritt och otvunget. All överflödig konvenans är lämnad hemma och ersatt med den enkla idyllen. Ute i vågorna mötas alla, gamla och unga, herrar och damer. Efter badet tages vanligen ett timslångt solbad på klipporna eller malen. Men trots den stora frihet, som präglar badlivet och som utgör en del av dess charme, hålles dock den goda tonen alltid i helg. För de damer och herrar som önska begagna avklädningsrum, finnas badhytter uppförda i den närbelägna småskogen ovan strandmalen.


3. Josefinelust. En av de mest lönande och intressanta turerna på Kullaberg är ett besök vid Josefinelust, som ingen gärna bör försumma. Man följer körvägen från Mölle genom huvudgrinden upp till Italienska vägen som slingrar sig fram på bergssluttningen. Djupt under sina fötter har man då Mölle med dess livliga hamn och solglittrande badstrand ända fram till Ransvik och framför sig har man det milsvida panoramat över sundet med danska landet på andra sidan och till vänster den böljande skånska slätten. Landskapet är på samma gång storslaget och leende med en prägel av vild romantisk skönhet. Vid foten av Barakullen (särdeles vacker utsikt) viker vägen åt höger och šnart är man uppe på höjdplatån vid Kullatorpen.


Sedan man nått fram till den stora bokskogen (Kullaskog) tager man av från landsvägen till höger och följer gångstigen förbi ”Skallebacken” – en öppen plats i skogen, som förr använts till marknadsplats och dansbana - ned åt bergets norra sluttning mot Skelderviken. Innan man begynner den branta nedstigningen - en i klipporna anlagd stentrappa leder ned till den vackra strandmalen vid Josefinelust - tager man av åt vänster och följer gångstigen fram till »utsikterna», belägna omkring 50 meter över havet, från vilka man har den mest storslagna översikt av den vilda klippiga kusten, Skelderviken och den på andra sidan belägna Hallandsås samt Väderön.


4. Grottorna. Väl nere vid malen har man till höger den mest bekanta av Kullabergs många grottor: Josefinegrottan. Mitt emot till vänster, rakt under utsikterna, ligger Fredrik VII:s grotta, bekant genom de fornlämningar (kökkenmöddingar), man funnit där. Från Josefinegrottan leder en kombinerad sten och trätrappa över ett i havet utskjutande klipp-parti, och på dess andra sida leder en brant klippstig ner till Kristinehof och Oscarsgrottan med Vinkällaren och Trollhålet, en stor mörk grotta, höljd av ett väldigt klippblock och välbekant från smugglaretiden. Strandmalen vid Josefinelust är en särdeles omtyckt badplats och i synnerhet om eftermiddagarna starkt besökt. Vi följa den allmänna körvägen förbi Kullatorpen genom Kullaskog.


Passera först Ransgården och nå efter en hastig vandring fram till hotell och restaurant Kullagården, i vars skuggiga trädgård man gärna vilar någon stund. Härifrån har man omkring 15 minuters vandring fram till Kullens fyr, som ligger på toppen av Kullens längst utskjutande bergskamm, med en praktfull utsikt över Sundets och Kattegatts vatten så långt ögat når.


Fyren är Sveriges största blinkfyr med en ljusstyrka av 3,200,000 normalljus, uppfördes år 1900, efter den gamla fyren rivits. Den får vissa tider efter tillsägelse hos fyrmästaren avgiftsfritt beses. På klipporna längst ned vid havet ligger en mindre fyr jämte en kanon, avsedda att användas vid dimma.


Från denna fyr leder en gångstig till vänster ner till den bekanta Silvergrottan på bergets södra sida. Grottan är en 30 fot lång i berget uthuggen gång och föreskriver sig från en tysk bergsman, Max Langenau, som här trodde sig ha upptäckt en silvergruva och efter kontrakt med danske kungen år 1561 började brytning för att finna silver. Något silver fanns dock ej; den ljusa strimman i berget är endast en kvartsådra med glimmer.


Längre bort på södra sidan ligga andra naturliga grottor: Bagarugnen, Lahibiagrottan och Stenstugorna. På norra sidan av berget ligger ”Palnatokes skränt”, varifrån enligt sägen Palnatoke skall på skidor ha hoppat i havet.


Från Kullagården följer man vägen till fyren några minuter och tager vid första gärdesgården gångstigen till vänster. Efter att ha passerat en tät granskog når man efter tio minuter fram till Kullamosse, en vacker skogstjärn omgiven av tät skog. Gångstigen viker här åt höger uppför en brant bergsluttning.


På toppen av berget ligger ett väldigt flyttblock vilket enligt traditionen skall vara kung Döses gravsten. Det berättas att stenen i forna tider varit en mycket besökt vallfartsort till vilken fyra stigar ledde. Som veterligt ingen kung Döse levat, har troligen under tidernas lopp namnet ändrats från det ursprungliga kungadös (dös=gravkammare) till det namn stenen nu bär.


Stenen, som vilar dels å själva berget, dels på tvenne järnstycken, är på undersidan fullkomligt glattslipad. Utom de ovannämnda finnes en mångfald andra platser på berget, till vilka intressanta utflykter kunna göras.


En av de vackraste är Djupadal, belägen vid Skelderviken nedanför en brant nedstigning som nyligen förbättrats med trappsteg. Stranden här erbjuder en utmärkt och mycket besökt badplats.


Invid italienska vägen ligger Barakullen med en praktfull utsikt; vidare Håkullen, bergets högsta punkt; Norrljungås, ovanför Mölle; Karsberget vid Karsmossen samt Lingåsen vid Kullagården. Kullamannens grav är belägen på berget, som reser sig öster om Ransviken.


Bland grottorna märkas vidare Söfdingshålet, Kullens största och vackraste grotta; Kung Waldermarsgrottan, Jungfrukammaren och Visitgrottan, den sistnämnda belägen strax norr om Kullagården.


Den intressantaste av alla turerna är dock en båtfärd runt berget från Mölle till Djupadal å norra sidan vid Skelderviken. Ingenting kan vara härligare och mera romantiskt än att en stilla sommardag, då havet ligger lungt och spegelblankt, sakta glida fram i fiskarbåten med de väldiga fantastiska klipporna på ena sidan och på den andra det vida solglittrande havet, och höra den gamle fiskargubben förtälja om bergets alla sägner och minnen, om jättar och troll, som haft sitt tillhåll i grottorna, om den mäktige kullamannen och om Palnatoke som djärv och oförvägen sprängde på skidor från klippan ned i havet.


En sådan segeltur blir ett värdefullt och varaktigt minne.


Den som önskar kan utsträcka färden till det idylliska fiskläget Arild på norra sidan om berget.


Är 1914 inköptes hela norra delen av Kullaberg, omfattande de förnämsta utsiktsbergen och grottorna samt badplatserna, av ett konsortium av av svenska naturskyddsvänner, i syfte att i möjligaste mån skydda och bevara bergets säregna och vackra natur.


Detta konsortium, numera ombildat till »Aktiebolaget Kullabergs natur», har nedlagt ett betydligt arbete å berget i syfte att underlätta besöken där. Sålunda har Ransgården (annex till Hotell Kullagården) ombyggts och utvidgats. Vid Ransviken har byggts en större utsiktsterrass ävensom ett trettiotal badhytter. En mängd vägar och skogsstigar har upptagits och gjorts tillgängliga; de nödvändigaste skogsröjningar och planteringar ha företagits; en mängd bänkar, soffor och vägmärken ha utsatts; vattenledning har anlagts vid Kullagården och flerstädes har anordnats tillgång till friskt dricksvatten.


För att i någon mån täcka de med allt detta förenade utgifterna har det egentliga berget inhägnats, så att besökande vid inträdet genom någon av grindarna erlägga en avgift av 25 öre (för barn 10 öre). Månadskort säljas för kr. 5 och säsongkort gällande för hela sommaren för kr. 10.


Alla upplysningar, muntligen eller per post, angående berget, badorten, hotell och pensionspriser, resvägar och dylikt lämnas beredvilligt av bolagets kamrer A. W. Lindström, kamrerskontoret, Mölle. Prospekt över berget med karta erhålles likaledes genom kamrerskontoret.


På platsen finnas följande goda och väl renommerade turisthotell: Hotell Corfitzon, Hotell, Elfverson, Grand Hotell Ahlbäck, Hotell Kullaberg, Hotell Lindström, Hotell Mölleberg och Hotell Olympia.


I hela norra Europa, särskilt Skandinavien, finnes nog ingen bad- och kurort med så härligt läge och intressanta omgivningar som Mölle. Fjällnatur och hav sammanflyta här i innerlig förening i det mildaste och behagligaste klimat som Skandinavien har att bjuda på.


Kullaberget ligger utkastat i havet som en väldig pekfinger på vakt vid inseglingen till Öresund. Denna gamla märkliga allfartsväg, - en av de bäst kända och äldsta i historien - hävdar ännu i dag sitt forna rykte som Östersjöns port, genom vilken tusentals seglare i alla möjliga farkoster årligen söka sig fram till Sveriges, Danmarks, Tysklands, Rysslands och Finlands hamnar på Östersjökusterna.


Detta rörliga panorama ligger mittför vandraren på Kullabergets stigar och vägar, och när han är uppe på krönet har han havsutsikt både år norr och söder, står praktiskt mellan tvenne hav, när han är så långt inne på berget att han ej kan se spetsen på jättepekfingret.


Turisthotellet suddas ut

Posted by Erik Magnusson on September 3, 2013 at 10:25 AM Comments comments (0)


LÅNGSAMT LÅNGSAMT håller Turisthotellet i Mölle på att byggas om till bostadsrättslägenheter. Långsamt suddas den inre hotellkaraktären bort.


Nu börjar också de yttre hotellattributen försvinna. Texten på fasaden är inte längre lika pregnant som tidigare.


Skylten i förgrunden förkunnar samtidigt att ett hus är till salu. Det rör sig om grannvillan Annelund, där Ellen Malm-Holmbeck bodde under många år. Det var familjen Holmbeck som en gång i tiden gjorde Turisthotellet till ett av Mölles finaste turistetablissemang.


P.S. Fyra veckor senare ser samma fasad ut som nedan. D.S.




En intervju med Cilla Bank i Arild

Posted by Erik Magnusson on August 10, 2013 at 2:20 PM Comments comments (0)


Cilla Bank på bild ur kvinnotidningen Laban från 1906, några år efter det att artikeln nedan skrevs.


I BÅDE ARILD OCH MÖLLE har det under årens lopp funnits flera museala samlingar. De har ställts ut på olika platser, men idag finns det ingen museibyggnad i någon av orterna – till skillnad från i systerorter som Båstad, Torekov, Gilleleje eller Skagen. Här återges en text från 1923 om Cilla Bank, som för hundra år sedan hade ett privat litet museum i Arild.

- - - -


PÅ AVSTÅND SER det lilla fiskläget ut som en klunga hustak i strandkanten, där havet börjar. När man kommer närmare, ser man att det finns små vägar och små trädgårdstäppor mellan husen i det lilla samhället, där en liten skara människor leva sitt karga och mödosamma liv. Några av dem lärde jag känna under sommaren 1903.


Den mest originella var Cilla Bank, som hade ett museum. Man märkte snart, att hon var hela lägets stolthet, ett av dess egna barn, som med egna medel åstadkommit något, som mer eller mindre flyktiga främlingar kunde ha gott av att se och beundra. Jag har aldrig träffat en kvinna av folket med så starkt historiskt sinne som Cilla Bank.


Hon bodde ensam i den stuga, som hennes far och farfar bebott före henne, och jag tror inte, att hon skulle velat byta bort den mot ett kungligt slott. Den låg i en utkant av läget, i en gammal förvuxen trädgård. På ena långsidan av stugan var en utbyggd bakugn och på den andra dörren, som förde in i köket.


Vid sidan om detta två rum, stugan där hon bodde och innanför den sommarstugan, som var museum. Där hade Cilla Bank under många år och med otrolig möda samlat massor av föremål, till stor del ganska värdelösa. Men allt hade en historia, och det var en upplevelse att höra Cilla berätta om sina samlingar.


Högrest stod hon i den låga stugan och talade om sina förvärv. Inte hade hon mycket pengar att offra, men tid och krafter hade hon inte sparat.


Ögonen lyste, när hon lyfte upp en gammal tekanna, som hon påstod vara den första i hela fiskläget. Den hade trasig pip och såg inte mycket ut för världen, men när Cilla berättade om hur den tillverkats på en förfärligt stor fabrik i England och sen skickats till en butik – en fin butik, det syntes på kannans färg – och där köpts av en sjöman, som fört hem den till läget med stort besvär, då blev den en riktig märkvärdighet. Hon visste vad sjömannen hette och vem han var farfar till, och hon hade stått en hel dag på en auktion för att bli ägare av denna märkvärdiga kanna.


”Den första i hela läget”, upprepade hon med andakt i rösten, när hon satte den tillbaka på sin plats. Hon drog sedan fram gamla åkerbruksredskap, som hennes förfäder använt. Hon visade med handen mot fönstret:


”På jordlappen därute har di gått och trampat efter den här gamla plogen, och när jag tar i den så här” – hon ställde sig bakom den – ”så kan jag riktigt känna, att det är dagsens sanning. Jag tycker jag har tömmen om halsen också.”


Hon såg lite förlägen på mig och skrattade till. Hon hade glömt, att jag fanns där. I museet fanns massor av gammalt bohag: koppar, stakar, trä- och stenkärl och dessutom sådant som sjömän hemfört från främmande länder och hav. Där fanns en flaska med märkvärdig tång uti och en, som fört till läget underrättelse om ett fartygs förlisning. Brevet hade inte varit till henne, men hon hade fått halva, och hon visade mig, att det ännu låg kvar i den korkade buteljen.


”Sådant är inte lätt att skriva, och en kan undra, hur det kändes i hjärtat. För det var Svenssons pojke, som skrev det, och han var bara nitton år. Då vill en nog leva. Jag har satt flaskan lite bakom det andra, för en blir ändå melankolisk, när en tänker på det. Här skulle en ju bli van vid sådant, men – jag är i alla fall glad, att jag inte har haft några glyttar på sjön.”


En av Cillas förnämsta skatter var en kinesisk sidendräkt, broderad i vackra färger. ”Jag fick betala en hel hoper pengar för den”, sa hon, ”men den är liksom så död för mig. En kan inte tänka sig, vad det är för en som haft den på sig. Elias Hansson, som hade hem den, sa förstås, att det var en guling med sneda ögon och klumpiga fötter, men där blir ingenting levande av det. Då går det bättre med den här!”


Cilla visade fram en liten tygpåse med påsydda sidenband i olika färger, och hon blev mycket förtjust, när jag förstod, att det var en dopdräkt.


”Men frun kan ändå aldrig tänka, att den här gamla gumman har legat och sprallat i den en gång, va?”


”Visst kan jag tänka det. Och Cilla måtte ha haft en mor, som var mycket glad över sin lilla dotter, när hon gjort sig så mycket möda med den här dopdräkten”.


Då räckte hon mig båda sina händer:


”Är det inte precis så som jag ofta tänkt. Jag kan stå och se på den, tills jag blir så rörder, så tårarna vill fram. Jag var så liten, när mor dog, så jag minns inte mycket, som hon har sagt, men nu tycker jag liksom att hon talar till mig, när jag ser på den här.”


Hon lade varsamt ihop den lilla påsen i ett silkespapper, torkade sig om näsan med förklädet och gick sedan efter några egendomliga stenar, nästan genomskinliga och rundslipade av vattnet.


”Det är minnen från havsbottnen”, sa hon. ”Inte för att jag har varit där, som väl är, men jag har suttit en hel dag i stickande storm och väntat på dem. Se det händer ibland, att vågorna kastar upp sådana här fina stenar, när det blåser ordentligt. Jag kunde ju väntat till efteråt, men då kommer pojkar och tar dem. För det är en fin sten, och Elias sa, att jag nog kunde få pengar för dem, men jag vill inte göra av med dem. När jag nu ser på desse stenarna, så är det, som jag kände det salta stänker på läpparna, och jag känner mig liksom den gången som ett litet pycke bredvid di väldigt vågorna."


Hon lade stenarna på sin plats och bredde en tidning över kaffekopparna.


”Frun förstår”, sa hon lite dröjande, ”att när man har allt det här, som liksom talar till en med var sin röst, då tycker man, att man inte utstår det myckna pratet nu för tiden. Folk säger till mig, att jag skall hyra ut liksom andra om somrarna, men hur skulle det då gå med museet. Det skulle bli en faslig jämmer! Nej, det är bättre, att Cilla Bank drar in på kaffekalasen.”


Hon skrattade belåtet och öppnade dörren till vardagsstugan. Där fanns massor av vykort, porträtt och små målningar, fästade med knappnålar på väggarna. Större delen var från sommargäster, som besökt hennes museum. Hon berättar, att många lämnat något penningbidrag till samlingarna.


”Di pengarna”, sa Cilla, ”har jag i en särskild ask, och inte så mycket som en kaffeböna har jag köpt till mig själv för dem.”


Hon visade mig sedan några akvareller, som hon fått av artister. De flesta var blomstermålningar, men på en av dem var hennes stuga med den utbyggda bakugnen. Den målningen hade hon fått av en artistfröken, som hade så sorgsna ögon.


”Skam till sägandes har jag liksom varit lite glad för det, att ögonen var sorgsna”, sa Cilla. ”Jag tyckte hon förstod, att hon hade också ett hjärta. Annars har jag tyckt, att dessa sommargäster det var som något främmande konstigt, som kom över oss om somrarna. Om di var aldrig så hyggliga. För det var di visst, men visste ju ingenting om dem. Det var nästan som di blåste hit, och sen blåste di bort igen. Men frun tror väl jag är tosig, som står och pratar på detta sättet".


Jag önskade, att jag kunde säga henne med begripliga ord, att jag kände mig smickrad av att hon tycktes glömma mitt främlingskap, men det blev bara tack och farväl.


Sedan dess har jag inte återsett Cilla Bank. Hon var inte den som ofta visade sig på bygatan eller vid hamnen. Hon levde mest för sig själv i minnenas värld.


Fotnot: Utdrag ur slutkapitlet av ”Fiskarefolk” ur Elisabeth Hjelmqvists bok ”En spelman från slätten från 1923, utgiven av J.A. Lindblads förlag i Uppsala. Cilla Banks museisamling skingrades för vinden i samband med att hon avled och kvarlåtenskaperna bjöds ut på auktion.


Ny bok om Kullabygdens historia

Posted by Erik Magnusson on August 10, 2013 at 1:35 PM Comments comments (0)


Bokomslaget visar hovfotografen på en porträttbild som troligen är tagen av Peter P Lundhs hustru Sofia, som även hon var en duktig fotograf.



FÖR DEN SOM VILL veta mer om forna dagar i Kullabygden har det under senare år kommit ut ett flertal titlar. Själv har jag bidragit med ”Det vackra huset i Möllebergsbacken” och ”Här ha vi det ljufveligt!”. Nu har Höganäs Bokhandel & Förlag i samarbete med Höganäs Museum och Konsthall gett ut boken ”Kongl. Hoffotograf Peter P. Lundh. Det bästa ljus och nutidens bästa instrumenter” med texter av Caroline Ranby.


Det är en gedigen bok på 272 sidor med utsökt vackra fotografier av den förträfflige herr Lundh. Texterna är välskrivna och ytterst informativa och ger en bra bild av den värld som Peter P. Lundh verkade i.


Caroline Ranby ger en intressant inblick i fotograferingskonstens landvinningar under den tid som Peter P. Lundh var verksam. Och i boken presenteras bilder av Peter P. Lundhs familj och ateljéer som är så detaljrika och skarpa i konturerna att det nästan känns som om man själv steg in i hans turistbutik för att välja mellan att köpa vykort, keramikvaser eller andra souvenirer.


Det är skärpan och detaljrikedomen i bilderna som imponerar mest. Det leder till att man kan sitta och begrunda ett enda fotografi en lång lång stund. Så länge att man nästan glömmer bort att bläddra vidare i boken.


Själv har jag begravt mig i ett grupporträtt som är taget utanför Hotell Mölleberg. Av bilden framgår inte bara varje murgröneblad och tegelsten i själva hotellbygget. Dessutom kan man inte ta miste på de avfotograferade gästernas entusiasm, nyfikenhet och blygsel inför allt det nya som de konfronterats med i den mondäna badorten.


Det är också därför som jag blir en aning besviken över att många av bokens bilder, som tycks äga samma skärpa och detaljrikedom som övriga bilder, har publicerats i ett betydligt mindre format. Där är det svårare att fördjupa sig i fotografiernas detaljer.


Det finns en hel del bilder i boken som jag aldrig tidigare sett som vare sig vykort eller publicerade i annan form. Det ger boken ett slags nyhetsvärde. Det gäller flera av bilderna från Arild, Mölle och Lerhamn.


Bildtexterna är kortfattade, men informativa. Ett stort antal av bilderna från Peter P Lundhs glasplåtar återgavs redan 1967 i Stellan Olssons och Jan Olshedens bok ”Vad gjorde farfar i Mölle?”. Nackdelen med den boken var att bilderna återgavs huller om buller, utan några förklaringar av var och när de var tagna.


Det är därför som jag först nu inser att en av bilderna i 1967 års bok föreställer Julia Lundgrens pensionat i Arild. Jag har i alla år levt i den falska föreställningen att bilden visar en övergiven pensionatsbyggnad långt ute på vischan.


Jag tror att boken på många olika sätt kan bli en aha-upplevelse för läsare med stor nyfikenhet för Kullabygdens historia.


Erik Magnusson


Bilden nedan: gruppfotografiet från Hotell Mölleberg är taget under sommaren 1901 och är så detaljrikt att man kan sjunka in i bilden under en lång lång stund.


Personregister till "Har njuta vi af lifvet!"

Posted by Erik Magnusson on August 9, 2013 at 3:35 PM Comments comments (0)

Personregister för boken ”Här njuta vi af lifvet! Badliv, turistliv och nöjesliv i Båstad genom tiderna” (Stilbildarna i Mölle, 2013). Namnlistan avser de personer som nämns i boken och på vilka sidor som de finns med. Listan är en service för dem som köpt boken och som lättare vill hitta tillbaka till vissa avsnitt.


Abelin, Dagmar 215, 220, 222-223

Abelin, Ellen 220, 222

Abelin, Gustaf Rudolf 220

Abelin, Hildur ”Hild” 216, 222, 223

Abelin, Rudolf 17, 164, 212-225

Abelin, Rudolf, den yngre 220, 222

Adlers, Mia, Järva 263

Adolphson, Olle, musiker 314

Adrian, Samuel, kyrkoherde 111

Ahlberg, Torsten, journalist 223

Ahlgren, Wilhelm, pensionatsföreståndare 266-267

Ahlström, Elof, Skummeslöv 76

Akihito, kronprins 165

Alliss, Percy, golfare 155

Almgren, Elisabeth, driftchef 207

Almqvist, Oscar, kaféägare 246

Almryd, H, konstruktör 119

Aminofson, Erik, portier 183

Anderberg, Bengt, hotellägare 298

Anderberg, Bertil, konditoriägare 274

Anderberg, Claes, konditoriägare 274

Anderberg, Siv, konditoriägare 274

Anderberg, Åsa, hotellägare 298

Andersen, Tage, trädgårdsmästare 224

Andersson, Alma, baderska 40

Andersson, Anna, pensionatsägare 252

Andersson, Bernhard, polisdomare 169

Andersson, Bertha, pensionatsägare 252

Andersson, Birger 114

Andersson, Carl, kaféföreståndare 245

Andersson, Carl, konditor 33

Andersson, Carl, byggmästare 147

Andersson, Carl ”Cason”, butiksägare 110

Andersson, Cecilia, Buena Vista 99-105

Andersson, Einar, frisörmästare 240

Andersson, Ellen, Ystad 121

Andersson, Gunnar. Författare 130-131, 153, 220

Andersson, Hans, riksdagsman 29

Andersson, Hilma Josefina 28

Andersson, Hulda, pensionatsägare 280-281

Andersson, Ida, kaféföreståndare 245

Andersson, Ingbritt, pensionatsägare 277

Andersson, Inge, pensionatsägare 277

Andersson, John F, Buena Vista 99-105, 112, 114-115

Andersson, Karl, ”Lyckans Kal” 266

Andersson, Karolina, pensionatsägare 266-267

Andersson, L, körsångare 57

Andersson, Lars, pensionatsägare 258

Andersson, Marie, hotellarrendator 193

Andersson, Nils, köksmästare 84

Andersson, Ola, arkitekt 78, 79

Andersson, Otto, pensionatsägare 266

Andersson, Philip, pensionatsägare 280-281

Andersson, Rune, musiker 314

Andersson, S-P, källarmästare 61-62, 64

Andersson, Stina, pensionatsägare 255

Andersson, Torsten, pensionatsägare 255

Andrell, snickarmästare 149

Andrén, Carl-Gustaf, professor 193

Angel, Edvard, köpman 258

Angleline, Tatjana, sångerska 134

Appeltoft, Gösta, kyrkoherde 111-112

Ardbo, Per 229, 260

Arosenius, Hilma, Stockholm 70

Asp, Berta, Lund 70

Asmunssen, Svend, musiker 166

Axelsson, Sven Gunnar, källarmästare 188

Axerup, Per, kyrkoherde 114

Baadsgaard, Anna, författare 70

Babs, Alice, sångerska 295, 296

Bagge, V, kandidat 70

Bandelin, Emma, Stockholm 277

Bandelin, Lotta, Stockholm 124

Baumgardt, B, kapten 39, 317

Baumgardt, Bertha 318

Beckham, David, fotbollsspelare 331

Belfrage, Fredrik, journalist 175

Bengtsson, Lars, restaurangägare 326-329

Bengtsson, Ove 114

Bengtsson, Rudolf, åkare 32-33

Bengtsson, Åke, vaktmästare 139, 297

Berg, Arvid Bernhard 36, 37, 39

Berg, Ebba, hotellvärdinna 164

Berg, Erik 63

Berg, Georg, köpman 31, 40, 117

Berg, Hellny 63

Berg von Linde, Albrecht (Albert) 119, 127, 140

Berg von Linde, Axel 32, 33, 119, 127, 175

Bergelin, Lennart, tennisspelare 136

Berggren, Anders, badhusföreståndare 84, 88

Bergsten, Karl, generalkonsul 119, 124, 131, 140, 155

Bergström, Edvin, direktör 107

Bergström, Johan 228

Bergström, L W, brukspatron 127

Bergström, Olena, ”Mor Olena” 226-233

Bergström, Olof, operasångare 126

Bernstrup, Gunnar 93, 95

Beronius, Boel-Marie, journalist 167

Beskow, Elsa, författare 146

Beskow, Natanael, konstnär 146

Billgren, Ernst, konstnär 307

Billing, Gottfrid, biskop 29, 110

Billqvist, Ulla, sångerska 296

Bismarck, Hildur, medicinalrådinna 227

Bjereld, Soli, kioskföreståndare 171

Bjereld, Ulf, professor 171

Bjerre, Sören, Göteborg 127

Bjärup, Karl Albert, rektor 273

Björk, William 222

Björkman, Gunvor, författare 159, 205

Björnstrand, Gunnar, skådespelare 171

Blixt, Kjersti, gästgivare 27

Boeck, Christoffer, justitieråd 70

Boheman, Mauritz 12-13, 60, 118

Boman, Beata, baderska 40

Bondesson, Anna, pensionatsföreståndare 252-253

Borelius, Hedvig, professorska 127

Borelius, Hilma, docent 127

Borg, Björn, tennisspelare 19, 114, 171, 211, 254

Borssén, Jonas, kock 195

Boyer-Kennedy, Jaqueline, presidenthustru 166

Braathen, Ludvig G, redare 169

Brandel, Bodil, hotellarrendator 193

Brandel, Carl-Henrik, hotellarrendator 193

Brandqvist, Gustav W, cykelfabrikör 32, 256-257

Branthén, Gustaf, Sundsvall 70

Brauner, Hans, hotellägare 193-194

Broberg, Albert 47

Brossing, Dan 173

Brost, Johannes, skådespelare 195

Brückmann, Aase 252-254

Brückmann, Björn 253-254

Brückmann, Rolf 254

Brückmann, Willy 252-254

Boving, familjen 69

Buch, Peter, grosshandlare 245

Buckard, Olof, artist 314

Buckhardt, Albert, Berlin 32

Buhre, Birger 114, 284

Buhre, Göran, fotograf 334

Burenstam, Edit, Eskilstuna 127

Burmeister, Hartvid 32

Bøgh-Andersen, Svend, stadsarkitekt 253

Böök, Fredrik, författare 261

Callmer, H N, styrelseledamot 200

Carl, prins 245 Carola, sångerska 331

Carlsson, Erik, Ljungby 71

Carlsson, Sickan, skådespelerska 131

Casserman, Hjalmar, livmedikus 159

Celander, Robert, disponent 70

Christensen, Carl, ”Kalle på Borgen”, källarmästare 321

Christer-Nilsson, Anders, badläkare 41, 45-46

Christoffersson, Ivan, greenkeeper 155

Churchill, Winston, premiärminister 170

Claesson, Jean, sångare 64

Classon Carlqvist, Gunilla, konstnär 139

Corfitzson, Bernt, villaäagare 263

Corfitzson, Birgitta, villaägare 263

Correus, Carl, direktör 106, 107

Cotton, Henry, golfare 155

von Cramm, Gottfried, tennisspelare/baron 158, 170

Cronholm, Bernhard, redaktör 51-52

Cronholm, Carl, fastighetsmäklare 175

Cronwall, P, källarmästare 62-64

Dahlberg, Arne, källarmästare 137-138

Dahlin, Martin, fotbolsspelare 330-331

Dahlqvist, Lasse, musiker 296

Dahlström, Eric, skådespelare 65

von Dardel, Gustaf, ambassadör 169

Davidson, Kurt, tennisspelare 254

De la Gardie, Robert, landshövding 106-107

Dell, Donald, tennisspelare 138

Demert, Stefan, musiker 314

Dillner, Louise, hotellvärdinna 167

Domö, Fritiof, statsråd 159

Drös, fröken, kaféföreståndare 250

 

 

Dybjer, Anders, hotellföreståndare 297-298

Dybjer, Hans, hotellföreståndare 297-298

Dybjer, Katarina, hotellföreståndare 297-298

Dybjer, Lizzie, hotellföreståndare 297-298

Dybjer, Peter, hotellföreståndare 297-298

Dymling, Karl, lektor 204

Ebbesen, Dagmar, skådespelerska 131

Edberg, Stefan, tennisspelare 19, 254

Edling, Christina, doktorinna 318

Edner, Carl-Gustaf, direktör 175

Edvardsson, Bo 114

Ekström, G, teaterbiträde 61

Ekström, Nils-Olof, Stockholm 220

Ekwall, Patrik, tv-journalist 331

Eldh, Carl, konstnär 149

Elmlund, August, kronolänsman 39

Emerson, Roy, tennisspelare 136-137

Eneroth, Bengt, musiker 165

Eneroth, Irma, sjukgymnast 84, 88

Engblad, C F, Göteborg 127

Engdahl, Aina, föreståndarinna 110-112

Engdahl, Ulla, sekreterare 190

Englund, H, badkamrer 41

Engström, Carl, grosshandlare 119

Enhörning, Tage, pensionatsägare 318-319

Ericsson, Uno ”Myggan”, journalist 175

Eriksson, Anders, Malmö 107

Eriksson, Dina, Malmö 107

Eriksson, Kristina, pensionatsinnehavare 69, 72-73

Eriksson, Petrus, pensionatsinnehavare 72-73

Erlander, Tage, statsråd 131, 159

Ernrup, Thure, hotellföreståndare 296

Esbjörnsson, Inez, Buena Vista 108-109

Esbjörnsson-Finnborg, Ivar 295

Esbjörnsson, Nelly, hotellarrendator 294-296

Estlander, häradshövding 127

Eugen, prins 149, 151

Ewald, Victor, kyrkoherde 186

Falk, Hjalmar, källarmästare 178-180

Falkehed, Lars, affärsman 195

Falkman, Marit, generalska 169

Falsén, J, Köpenhamn 70

Faxe, Cornelius, grosshandlare 106

Ferdinand, prins av Liechteinstein 135

Feuk, Yngve, reporter 138

Fischer, Harriet, konstnär 125

Fischer, Paul, konstnär 14, 125-126

Fjellman, Ebba, Axvall 124

Fjellmar, Oskar, Norrviken 164

Flamén, Jospehine, Borås 70

Flamén, Lydia, Borås 70

Flinck, Catharina 9, 35-36

Flinck, Magnus, häradshövding 10

Flinck, Petronella 9, 35, 36

Flygare, Ivar O, Stockholm, 72

Fogman, Ernst, kapten 32

Forslind, Bror, pensionatsägare 304

Forslind, Eva, pensionatsägare 304

Fox, Allen, tennisspelare 138

Frank, Josef, formgivare 204

Franz, M, Grünewald 32

Frederik IX, kung 131

Frederik III, kung 280

Fredholm, E A, kyrkoherde 32

Fremin, Linus, journalist 329

Frestadius, A W, kapten 119

Friberg, Fritte, komiker 94

Fried, Uno, pastor 110-111

Frisk, Alma, Riga 127

Fristorp, Göran, musiker 314

Frost, Herbert, musiker 137

Frunck, Carl, pensionatsägare 267

Fröding, Gustaf, författare 60

Fröding, Hugo, skribent 41, 60

Frölin, Adolf, redaktör 218

Full, Herman, doktor 32

Fåhré, Greta, pensionatsägare 276-277

Fält, kunglig chaufför 157, 206

Gadd, Eric, musiker 298

Gagner, Wilhelm, major 30, 236

Gardini, Fausto, tennisspelare 169

Garell, Ingvar, författare 131

Geigert, Hagge, revymakare 175

Glanzelius, Ingmar, musiker 136

Gourlay, Molly, golfare 155, 158

Graff, A M, fabrikör 26

Graff, Axel, garvare 31, 200

Gratz, Sven, stadsarkitekt 106

Graves, William Sydney, krigsminister, 104

Grive, Bengt, tv-journalist 171

Grossman, Billy, musiker 131, 296, 298

Græbe, Eiler, arkitekt 111

Grönfors, Kurt, sjörättsprofessor 175

Gullbrantsson, grosshandlare 107

Gunner, Åke, musiker 67

Gustaf-Janson, Gösta, författare 132, 202

Gustafsson-Andersson, Elin, kaféföreståndare 240

Gustafsson, Magnus 19

Gustavsson, Sven, hotellsdirektör 190, 191, 192

Gustav III, kung 174, 197

Gustav V, kung 6, 17-18, 20, 28, 69, 70, 95, 130-132, 136, 141, 144, 156-161, 164, 194, 211

Gustav VI Adolf, kung 94-95, 131, 151, 155, 157, 207, 223

Güettler, Aina, fru 141, 143, 146-149, 152, 155,

Güettler, Karl, arkitekt 132-133, 141, 181, 182, 184-185, 190, 201

Güettler, Malin, fröken 143

Gädda, Selma, Göteborg 127

Haenber, Max, prokurist 127

Hagen, Emil, bok- och musikförläggare 119, 244

Hagen, Paul, konstnär 120, 125

Hagberg, Ann-Christine, simmare 94

Hagberg, Sten, musiker 296

Hagman, Carl, operasångare 105

Hagström, Georg, arkitekt 127

Hallberg, Sixten, villaägare 263

Halldén, Björn ”Nalle”, musiker 124-125

Hallgren, Karl Axel, musiker 294

Hambe, Alf, musiker 314

Hansen, Carl, kaféägare 84

Hansen, Max, skådespelare 131

Hansson, C G, byggmästare 32

Hansson, Joel, direktör 110

Hansson, Per Albin, statsminister 6, 130-131, 144, 159

Hansson-Örne, Christian Hjalmar, operasångare 127

Hartman, Ulla, sångerska 124

Hasselquist, Mats, tennisledare 94, 113-114

Hawkes, Robert C, flyglöjtnant 162-163

Hawtree, golfbanearkitekt 155

Hazelius, Artur 202

Hector, Anna-Stina, receptionist 297

Hedberg, John, pastor 70

Helleström, Per, konstnär 102

Hellstenius, Axel, badläkare 65

Henning, C, körsångare 57

Henningsson, Lars, hotellchef 209

Henriksson, snickare 26

Henriksson, A, operasångare 64

Hermansson, Sune, byggmästare 139, 171-172, 204-205

Hermelin, Astrid, friherrinna 125

Hernqvist, Sven, stiftsadjunkt 111, 114

Herrlin, Ingrid, keramiker 245

Herslow, Ernst, bankdirektör 110

von Hillern-Flinsch, Charlotte, Stockholm 127

Hitler, Adolf 158

Hjelm, Vivie, operasångerska 127

Hjort, Carl 77, 83, 305, 307

Hjort. Carl-Henrik, hotellägare 94-96, 305-306

Hjort, Erik, hotellägare 94, 96

Hjort, Inga, pensionatsägare 305-307

Hjort, Kerstin, hotellägare 307

Hjort, Olga 83

Hjort, Oscar, hotellägare 83-84, 89, 91, 92, 259, 305

Hjort, Peter, hotellägare 94-96, 307

Hjort, Petronella 83

Hjort, Philip, hotellägare 83-84, 88-89, 91-92, 259

Hjort, Thomas 96

Hjortsberg, Johan, postkontrollör 262

Holm, Carl, direktör 107

Holm, Tryggve, Saabchef 175

Holmberg, Weiron, skådespelare 329

Holmer, R W, rektor 270

Holmgren, Josefin, baderska 40

Holmstrand, Nanny 78, 84, 86-88, 90

Hulthin, Johan 76

Högardt, Edvard, konstnär 218

Högberg, Mally, operasångerska 127

Höjman, John, byggmästare 147

Ibrahimovic, Zlatan 20

Ingrid, drottning 157

Irwing, Emil, musiker 296, 298

Isaksson, Anneli, pensionatsägare 265

Isaksson, Kristian, pensionatsägare 265

Jackson, Michael, musiker 194

Jacobsson, Edvard, butiksägare 76

Jaeder, Asta, musiker 297

Jagger, Mick, musiker 191

Jakberg, Richard, projektledare 115

Jansson, Carl-Gustaf 39

Jansson, Gustaf, överingenjör 271

Jemsby, Per, tennisspelare 171

Jensen, P, borgmästare 127

Jeppson, Anna, pensionatsägare 270-271

Jeppson, Ebba, pensionatsägare 270-271

Jeppson, Hasse, fotbollsspelare 136

Jernback, Claes, affärsman 195

Jerring, Sven, radiojournalist 191-193

Johansson, Albert 47

Johansson, Edvard 47

Johansson, Hans, pensionatsägare 261

Johansson, Hjördis, pensionatsägare 261

Johansson, Inga, kokerska 311

Johansson, Ingemar, boxare 170

Johansson, Janne, åkare 40

Johansson, Jöns Petter, Täppesås 76

Johansson, Karl, villaägare 309

Johansson, Kjell, pensionatsägare 258

Johansson, Lars-Eric, portier 183

Johansson, Ragnar, kvarnägare 267

Johansson, Selma, pensionatsägare 261, 309-312

Johansson, Tor, portier 183

Johansson, Torsten, tennisspelare 135

Johnson, Amos, boxare 170

Johnson, Axel Ax:son, direktör 221, 222

Johnsson, Arvid 11

Johnsson, Bertil, byggbas 139

Johnsson, Frank, åkare 267

Jones, Brian, musiker 191

Jonsson, John 47

Josefsson, Willy, författare 315

Jurgell, Bibi 166

Jähnke, Sofie, Köpenhamn 127

Järryd, Anders 19

Jönsson, Alfred, gästgivare 32-33

Jönsson, Anders, handskmakare 26

Jönsson, Elof, åkare 32

Jönsson, Helena, pensionatsföreståndare 260-261

Jönsson, Hilda, Malmö 32

Jönsson, Isak, gårdsägare 266

Jönsson, Karin, pensionatsföreståndare 302-303

Jönsson, Karl 47

Jönsson, Levin, byggmästare 248

Jönsson, Petter, ”Tarra-Pettern” 266

Jönsson, Thyra, kokerska 304

Kahn, Hasse, musiker 131, 296, 298

Kanold, Claes 194

Karl Gerhard 20, 131, 134, 169, 296

Karl XIV Johan, kung 174

Karlgren, K, invigningstalare 249-250

Karlin, Georg 202

Karlsson, Ida, Oxehold 93

Karlsson, Siri, hotellföreståndare 296

Karlstedt, G, löjtnant 70

Katsch, Gerhard, doktor 32

Keiller, Beatrice, fru 165

Kendall, Emily Elvira 228

Kennedy, John F, senator 144, 166

Key, Ellen, författare 213

Kidmark, Göte, hotellägare 194-195

Kitta på Skagen 27

Kjellertz, Gösta, skådespelare 296

Kleerup, musiker 298

af Klercker, Kjell, badläkare 89

Klevberg, Mathilda, Stockholm 70

Kling, Katarina, konditoriarrendator 274-275

Kling, Peter, konditoriarrendator 274-275

Klinga, Christian, marknadsansvarig 331

Knutsson, Agnes, pensionatsägare 259, 290

Knutsson, Anton, hotellägare 289

Knutsson, Carl, hotellägare 259, 289-290

Knutsson, Dagmar, hotellägare 289

Knutsson, Eva, hotellföreståndare 297

Knutsson, Herman, hotellägare 289

Knutsson, Hjalmar, hotellägare 289

Knutsson, Maja-Lena, källarmästare 206

Knutsson, Nore, hotellbarn 259, 282, 295-296

Kobb, Ellen, Stockholm 70

Kobb, Gustaf, doktor 70

Kock, Karin, statsråd 159

Konow, J, ingenjör 70

Kotschack, Jack, radiochef 170

Kraule, Stefan, hotellägare 194

Krikortz, Gustaf 44-45 Kull, F A, apotekare 31

Kulle, Axel, konstnär 102

Kulti, Nicklas, tennisspelare 2999

Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth, författare 7, 8, 14-15

Kärrlander, Nils, advokat 175

Körling, Felix, dirigent 126

Lafrensen, Niclas, konstnär 149

Lagerheim, Carl Adam, körsångare 57

Landgren, Lasse, hovmästare 297

Lanzén, Fria, pensionatsarrendator 305

Larsson, Agne, åkare 258

Larsson, Frans, badmästare 40

Larsson, Gunnar, simmare 284

Larsson, Jeanette, pensionatsföreståndare 315

Larsson, Kajsa, pensionatsföreståndare 259

Larsson, Patrik, pensionatsägare 314-315

Larsson, Pella, baderska 40, 41

Larsson, Sterner, åkare 258

Lassen, Blanche, hotellvärdinna 170

Lassen, Bo, pensionatsbarn 265

Lassen, Tage, pensionatsägare 265-267

Laurin Stumpp, Gudrun, trädgårdsarkitekt 147

Leander, Harald, musiker 295

Leffler, Maria, Göteborg 127

Lempert, Michael, hotellarrendator 193

Lewenhaupt, E, grevinna 70

Liberg, familjen 214

Liedman, Carl Ludvig, yllefabrikör 76

Lillienstierna, kapten 124

Lindahl, Edward, fil dr 106

Lindahl, Lennart 173

Lindberg, Per-Ola, simmare 94

Lindblom, Topsy, direktör 296

Lindén, Oscar, disponent 245

Linder, Viveca, generalska 169

Lindgren, Gerda, Uppsala 92

Lindman, Arvid, statsminister 130, 159

Lindskog, Nickan, skådespelerska 129-130

Lindström, Axel, direktör 127

Lindqvist, Gästgivare 26

Linghoff, Kay, arkitekt 115

Liston, Sonny, boxare 20, 144, 170-171

Ljungberg, Fredrik, fotbollsspelare 331

Ljungberger, Erik, redaktör 129

Ljunggren, Gustaf, docent 37, 51-52

Ljunggren, Olle, källarmästare 67, 319

Lodén, Dagmar, konstnär 139

Louise, kronprinsessa/drottning 131, 151, 207

Lovén, Nils, arkitekt 235

Lund, Leopoldine, Köpenhamn 70

Lundberg, Gustav, byggmästare 47

Lundberg, H, gästgivare 26, 29

Lundeborg, Stig, bankdirektör 173-174

Lundell, Axel, redaktör 32, 273

Lundell, Bengt, pensionatsägare 273

Lundell, Carl-Gustaf, sadelmakare 272-273

Lundell, Carl-Johan, sadelmakare 272

Lundell, Linnéa, pensionatsföreståndare 273

Lundell, Greta, pensionatsföreståndare 272-273

Lundell, Selma, pensionatsföreståndare 272-273

Lundell, Sven-Erik, pensionatsägare 273

Lundgren, Curt, restaurangchef 298

Lundqvist, Jan-Erik, tennisspelare 19, 137, 138, 211, 254

Lundsgård, Eva, villaägare 259

Löfgren, Helmer, godsägare 169

Löfqvist, Gunnar, leksakshandlare 175

Lönn, Kurt, musiker 298

Lövström, kapten 9, 35-36

Löwegren, E, major 119

Löwenadler, W, Anneberg 127

Madsen, Wiggo, konditor 33

Magnusson, Erik 21

Magnusson, P J, fabrikör 70

Magnusson, Urban, generalkonsul 32

Malmros, Frans, redare 106

Malmsten, Alma, Kungälv 70

Malmsten, Carl, möbelformgivare 149, 188, 204

Marcus, Lars, källarmästare 189-190

Markander, direktör 127

Martinsson, Arbelon, Köpenhamn 70

Martinsson, Ester, bagerska 274-275

Matsson, Sante, professor 101

Melander, Sigrid, Rimforsa 70

Melander, Sven, skådespelare 329, 331

von Melsted, Henning 79

Mernsten, Bertil, arkitekt 173

Miskovsky, Lisa, musiker 298

Modén, Thor, skådespelare 131

Mohlin, Katarina, hotellföreståndare 298

Molin, Ulla, trädgårdsarkitekt 222

Muchardt, Harald, konservator 104

Månsson, Betty, bagerska 274-275

Mårtensson, Johan 40

Mårtenson, R, källarmästare 244-245

Måås-Fjetterström, Märtha 17, 136, 150, 156-157, 169-170, 182, 184, 188-189, 204, 277

Möller, Gustaf, statsråd 131, 159

Möller, Lilly, pensionatsägare 247, 267

Mörner, Elisabeth, grevinna 167

Nelson, Sten, affärsman 33

Ness, C F, grosshandlare 197

Nessim, J B, matthandlare 107

Nilsson, Bea, pensionatsägare 255

Nilsson, Birgit, sångerska 66-67, 203

Nilsson, Elisabeth, krögare 205, 206

Nilsson, Gunnar ”Siljabloo”, musiker 297

Nilsson, Johan 32

Nilsson, Johan, riksdagens talman 169

Nilsson, John Gustaf, sjökapten 69

Nilsson, Karl, SAS-chef 170, 205-206

Nilsson, Lars, krögare 205, 206

Nilsson, Linus, pensionatsägare 258

Nilsson, Matilda, pensionatsägare 258

Nilsson, Per, möllare 26

Nilsson Boman, Nils 47

Nilsson, Johan Severin 102

Nilsson, Josefina, hotellägare 177-178

Nilsson, Severin 47

Nobel, Alfred 119, 140

Nobel, Dagmar 182, 193

Nobel, Immanuel 140

Nobel, Ludvig 16, 17, 48, 65-66, 91, 118-119, 121-123, 128-133, 135, 140-158, 161-164, 171-172, 176, 178-182, 184-188, 193, 199-202, 204-205, 210, 213-214, 223, 235, 324

Nobel, Ludvig, den äldre 140

Nobel, Olof 18, 135, 138-139, 141, 143, 145, 154, 161-165, 168-169, 170-173, 175, 188-189, 204, 325

Nobel, Robert 140

Nobel, Robert, den yngre 157, 161-162

Nobel, Torbjörn 137, 157, 161, 163-164, 168, 172-173, 204-205, 324-327

Nobel, Valborg 128, 151, 203

Nordenberg, Bengt, konstnär 102

Nordenfelt, Åke, kapten 106

Nordgren, Maria, jungfru 55-56

Nordlund, Albert, disponent 276

Norén, Krister, hotellägare 195

Norman, Charlie, musiker 136

Nordström, Smed 26

Nyberger, källarmästare 250-251

Nygren, Anders, biskop 111

Nyh, Arthur, kökschef 186

Nyh, Clara, husfru 65, 180, 182, 186-188

Nyh, John, gästgivare 186

Nyh, Nils, källarmästare 186

Nyh, Walfrid, källarmästare 65, 180, 182-188

Nylander, Ida, baderska 40-41

Nyström, Joakim, tennisspelare 19

Obrog, Harriet, Stockholm 70

Odd, Orvar, skribent 25, 37, 38, 53-55

Odhner, gymnastikdirektör 41

Ohlsson, Elin, pensionatsföreståndare 301-302

Ohlsson, Siri, musiker 294

Olin-Anderberg, Dagny, konditoriägare 274-275

Olofsson, Fredrik, restaurangägare 326-330

Olsson, Jan Olof ”Jolo”, journalist 167

Olsson, Martin, pensionatsägare 315

Olsson, Siwer, fotograf 19

Orrenius, Niklas, journalist 330, 331

Oterdahl, Lisa, Göteborg 70

von Otter, Helga, Westanå 70

Otterbrandt, Yngve, hotellchef 193

Palm, Märta, operasångerska 203-204

Palme, Olof, statsminister 213

Palme, Sven 213

Palmgren, Herman, Helsingborg 126

Palmgren, Signe, köksmästare 188

Palmquist, Knut, hotellägare 193

Pantzarhjelm, fröken, kaféföreståndare 250

Passgård, Lars, skådespelare 314

Paulsson, Edvard, badmästare 47

Paulsson, Erik 21, 97, 208-210, 225, 299, 327

Paulsson, Gustav 47

Paulsson, Knut 47

Paulsson-Rickle, Maria, hotelldirektör 326

Paulsson, Mats 21, 210

Pehrsson, Otto, källarmästare 264

Pehrsson-Bramstorp, Axel, statsråd 159

Pernfors, Mikael, tennisspelare 19

Persson, Anna, Örja 125

Persson, Anna Greta, journalist 306

Persson, Eva, pensionatsägare 301-305

Persson, Frits, källarmästare 125-126, 128-129

Persson, Nils, pensionatsägare 269

Persson, Peps, musiker 327

Persson, Runa, pensonatsägare 269

Petersén, Johan, kalkdirektör 260

Peterson-Berger, Wilhelm, kompositör 127

Peterson, Anders, kaféföreståndare 242

Peterson, Frida, kaféföreståndare 235

Peterson, Ingalill, kaféföreståndare 242

Peterson, Tomas, kaféägare 235, 237, 242

Petersson, Edit, kökschef 188

Petersson, Einar, kökschef 194

Petri, Bengt, landshövding 175

Pettersson, butiksföreståndare 32

Pettersson, K, bankkassör 32

Pettersson, Maria, pensionatsföreståndare 260-261

Pfeif, Anita, pensionatsägare 285

Pfeif, Bert, pensionatsägare 285

Philip, Eric, portier 183

Philips, Ingvar, ryttmästare 158

Philipson, Birgitta, pensionatsägare 284-285

Phlipson, Hildur, pensionatsägare 283-284

Philipson, Inga, pensionatsägare 283-284

Philipson, Johan, pensionatsägare 280-281, 284-285

Philipson, Mattias, Gårdskampen 285-286

Philipson, Sven-Erik, pensionatsägare 283-284

Philipson, Torsten, pensionatsägare 283-284

Pietrangeli, Nicola, tennisspelare 137, 169

Pinochet, Augusto, president 114

Pommer, Hans Peter 26

von Post, Gunilla 166

Poulsen, Ole, portier 183

Prytz, Björn, diplomat 160

Pulsen, Gunnar, Köpenhamn 71

Prästa-Ola 59

Qviberg, Mats, finansman 299

Radlovack, Vojin, källarmästare 194

Ramel, Charles-Emil, envoyé 119

Ramel, Povel, musiker 296, 314

Redland, Charles, musiker 131, 136

Renberg, Bertil, musiker 294

Reuterskiöld, Casimir, godsägare 258

Rich G, grosshandlare 127

Richard, Keith, musiker 191

Ringius, Arvid, advokat 262

Ringquist, C H, Stockholm 70

Ripa, Hans, källarmästare 138

Roeck-Hansen, Harry, skådespelare 129-130

Roos, Douglas, direktör 299

Roos, Fredrik, journalist 223

Roos, Majken, hotellägare 193

Roos, Åke, hotellägare 193

Roosevelt, Theodore 104

von Rosen, Carl, riksdagsman 29

von Rosen, Charlotta 157

von Rosen, Christina 157

Rosengren, Margit, musiker 297

Rosqvist, Astrid, Brösarp 284

Rosquist, Carl E, kantor 111

Roth, Gustaf, direktör 110

Rydberg, G, körsångare 57

Rydén, Berndt, hotelldirektör 194

Rådberg, Oscara, hotellägare 177-178

Rålamb, Sophie, friherinna 127

Sahlin, Mauritz, landshövding 119

Samson, Sam, musiker 295

Samuelsson, Sten, arkitekt 173, 206

Sandberg, Sven-Olof, sångare 296

Sandell, N, byråchef 32

Sandell, Y, hovrättsnotarie 32

Santana, Manuel, tennisspelare 19, 136-137, 211

Schacht, Hjalmar, riksbankschef 170

Scherber, Carl Christian, konditor 24-25

de Sciena, Peppe, käkkarmästare 207-208

Schmidt, Uffe, tennisspelare 254

Schmitz, August, konsul 106

Scholander, Torkel 127

Schröder, Kalle 134

Schweitz, Anna Mathilda, gästgivare 28-29, 31, 59-60

Schweitz, Carl 28

Schweitz, Hilma Josefina 28-29, 56

Schweitz, Karl Heinrich 28

Schweitz, Johan 28

Schweitz, Ludvig, gästgivare 28-29, 39, 42, 56-60

Schweitz, Martha 28

Schöld, Gunnar, musiker 67

Sebardt, Carl 79

Sellén, Ragnhild, professorska 127

Selmer, Jørgen, museichef 305

Severin, Bent, arkitekt 206

Sibylla, prinsessa 131

Siepen, Peter, tv-kändis 330

Sigvard, prins 154-155, 157

Simmonds, Stephen, musiker 298

Simonsson, Ingemar, präst 111-114

Sirola, Orlando, tennisspelare 169

Sjöbeck, Edvard, föreståndare/grosshandlare 197-198

Sjöberg, Claes, grosshandlare 70

Sjöbäck, Karin, föreståndare 202

Sjöstrand, Niklas, konditoriföreståndare 275

Sjövall, Nisse, redaktör 113

von Skilondz, Andrejewa, operasångerska 202-203

Skogh, Bert-Arne pensionatsägare 312-314

Skogh, Gösta, pensionatsägare 311-313, 315

Skogh, Hugo, köksassistent 315

Skogh, Ines, pensionatsägare 311-312

Skogh, Margareta, pensionatsägare 313-314

Skoglund, Bosse, Kungsör 277

Skoglund, Gunnar, skådespelare 131

Skoglund, Ulla, Kungsör 277

Skånberg, Carl, konstnär 102

Smedberg, Richard, major 118-119

Sofia Magdalena, drottning 174

Sommelius, Malte, direktör 106

Sommar, snickare 26

Spangernberg, George, grosshandlare 302

Steen, J, redaktör 263

Sterner, Leo, grosshandlare 302

Sterner, Sam, grosshandlare 32

Stewenius, Jonna, byggnadsantikvarie 299

Stolle, Fred, tennisspelare 136-137

Strandman, John-Erik, skådespelare 65

Strindberg, August 63-64

Sträng, Gunnar, statsråd 222

Ström, Ingmar, redaktör/biskop 112

Strömberg, Glenn, fotbolsspelare 307

Sturzen-Becker, Oscar Patrik, redaktör 24-25, 37-38, 53-55

Suhrke, Herman August, grosshandlare 245

Sundberg, Jonas, kock 195

Sundkvist, Gudrun, Billdal 284

Sundstedt, Fredrik, författare 91-92

Svanström, Martin, studierektor 193

Svedhage, Björn 114-115

Svensson, Anders, fotbollsspelare 331

Svensson, August, arkitekt 259, 290-292

Svensson, Carl, ”Smårydskalle” 186

Svensson Elin, pensionatsföreståndare 269

Svensson, Elsa, pensionatsägare 267

Svensson, Erik, pensionatsägare 267

Svensson, Gunnar, ”Helmer Bryd”, musiker 297

Svensson, Ingrid, pensionatsägare 265

Svensson, K A 47 Svensson, Martin, 47

Svensson, Naimie, åkardotter 258

Svensson, Olof, källarmästare 190

Svensson, Otto, bankkamrer 127

Svensson, Reinhold, musiker 131

Svensson, Sven, Falkenberg 67

von Sydow, Ingeborg, friherinna 127

Sylwan, Lars, hotellchef 193

Söderberg, Lennart, advokat 175

Sölving, Åke, musiker 295

Talvik, Sofia, musiker 298

Taube, Evert, musiker 6, 296

Taylor, golfbanearkitekt 155

Teddy, Jack, musiker 131

Tellström, Nils, Döshult 143

Tengvall, Ingemar 222

Tersmeden, A, föreståndarinna 130

Theoander, Hilma, föreståndarinna 153

Thermaenius, Ernst, bankkamrer 108

Thomson-Parker, George, golfare 155

Thorsson, Ulf, kock 195

Thulin, Johan Christian, gästgivare 24, 26

Thulin, Johanna Bothilda, gästgivare 26-27

Thulin, bagare 26 Thulin, snickare 26

Thuresson, Svante, musiker 298

Thysell, Ernst, rektor 9, 10, 32, 62, 67, 119-120, 231, 239, 244-245, 250-251

Thörnlund, Britt-Stina 319-321 Thörnlund, Lars, källarmästare 138, 269, 319-321

Tigerschiöld, Malcolm, Norrviken 113

Tiljander, August 36-37

Trapp, Ivar, pensionatsägare 248, 252

Trenner, Richard, journalist 208, 285

Trolle-Bonde, Carl, friherre 166

Tropp, Anna, balettprimadonna 127

Tufvesson, Karl-Johan, bollkalle 157

Tydén, Adolf, kapten 258

Törnblom, Oscar, restaurangchef 94

Törner, Gösta, musiker 295

Törnkvist, Frans, grosshandlare 271

Törnquist, A, disponent 70

Uvemark, Leif, musiker 297

Vaerst, Bodil, hotellägare 195

Vaerst, Peter, hotellägare 323

Varenius, Angélique, Stockholm 263

Victoria, drottning 28

Vreeswijk, Cornelis, musiker 314

von Vultée, baron, musiker 294, 296

Wadner, Britt, radiodrottning 170, 191-192, 317-319

Wagner, Richard, kompositör 127

Wahlgren, Pernilla, musiker 331

Wahlström, E A, Stockholm 32

Waldenström, Victor, kock 195

Wallander, Alf, konstnär 149

Wallberg, Hakon, hotelldirektör 193

Wallenberg, Berit, fotograf 152, 163, 165

Wallenberg, Marc, direktör 135

Wallenberg, Marcus, direktör 191, 193

Waller, Ernesto, affärsman 169

Wallin, Linnéa, Stockholm 108

Wangmar, Erik, portier 183

Wangmar, Folke, portier 183

Warnerbring, Östen, musiker 297

Wasa, Gustaf, kung 63-64

Watts, Charlie, musiker 191

Wehtje, Ernst, häradshövding 106

Wennmark, Astrid 90

Wenström, Justina, Uppsala 66

Werner, Alex 235-242

Wernstedt, Wilhelm, badläkare 84, 88

Westerberg, H E 104

Westergren, Håkan, skådespelare 170

Westerlind, Bruno, lärare 134-135, 257

Westin, Karl Erik, ingenjör 263

Wickman, Putte, musiker 131

Widengren, Lennart 114

Widing, Hans, journalist 306, 313-314

Widholm, Ragnhild, Mälarhöjden 46

Wigforss, Ernst, statsråd 131, 159

Wigstrand, E, banktjänsteman 127

Wilander, Mats, tennisspelare 19, 254

Wilcke, Gertrud, lärarinna 70

Will, Hilda, Kalmar 70

Wingren, handlande Malen 76

Witt, Katarina, pensionatsägare 277

Witt, Michael, pensionatsägare 277

Wollter, Kjell 63-65, 86-87, 128, 233

Wretman, Tore, restauratör 326

Wyman, Bill, musiker 191

Wåhlin, Hans, författare 151-152

Yard, Ulla, redardotter 248

Young, Hilton, lady 158

Zachrisson, August, Småryd 76

Zadig, Viggo, konstnär 158, 164-165

Zander, Ida, Stockholm 127

Zanderholm, Thyra, skådespelerska 129-130

Zech, Gerhard, boxare 170

Zetterström, Erik, ”Kar de Mumma” 133

Åberg, Lasse, regissör 329

Åkerlund, Hans, hotellägare 193

Åkerman, Elisabeth, ”Lotten”, Buena Vista 107-109

Åkesson, Anna-Karin, pensionatsägare 286-287

Örjans, Anna, kaféföreståndare 238

Östberg, Ragnar, arkitekt 220

Österwall, Arthur, musiker 294


Uppskattad bok om badhistoria

Posted by Erik Magnusson on July 30, 2013 at 11:50 AM Comments comments (0)


Bild av boken ur Laholms Tidning.


BOKEN OM BÅSTADS badhistoria, "Här njuta vi af lifvet!, har nu fått starkt positiva omdömen i både Helsingborgs Dagblad och Laholms Tidning.


Boken är en uppföljare på boken "Här ha vi det ljufveligt", som ju handlar om forna dagars badliv i Mölle, Arild och Kullabygden.


En tredje del i denna triologi är planerad att utkomma till nästa sommar och ska behandla forna dagars badliv i Torekov.


Här är länkar till HD respektive Laholms Tidning (samma text i Skånska Dagbladet):


http://hd.se/kultur/boken/2013/07/28/en-historia-av-halligang/


http://www.skanskan.se/article/20130703/LAHOLM/130709740/-/historisk-tur-i-badlivets-bastad


Turist vid Kullen, anno 1904

Posted by Erik Magnusson on July 10, 2013 at 12:40 PM Comments comments (0)

Vykort, handkolorerat av hovfotograf Peter P Lundh, skrivet och skickat den 7 juli 1904.

 

DET HÄR VYKORTET ger en god bild av turismen i Mölle-Kullen år 1904. Av vykortstexten förstår man att kortskrivaren Kerstin tillbringade tre augustiveckor i Mölle. Hon skickade ett vykort till vännen Oskar som tack för en "vy" (ett vykort) som han nyligen hade skickat till henne. Det fanns ju ett hysteriskt intresse för vykort under 1900-talets inledande år.


Kerstin valde att skicka en handkolorerad "vy" (vykortsbild) med Villa Godthem i förgrunden. Villan tycks vid den här tiden ha varit vitputsad. Så lär den ha varit även när Selma Lagerlöf och Sophie Elkam bodde där i augusti 1906.


Enligt texten var det både dyrt och bevärligt att ta sig till Mölle – först med tåg till Höganäs (med flera byten) och därefter med häst och vagn de två milen till Mölle.

  

Det var helt klart naturen som hade starkast dragningskraft på Kerstin. Hon hade kommit hit för de höga bergen och den storslagna naturen. Gemensamhetsbaden vid Ransvik hade ännu inte väckt nationell sensation.

 

Vykortet hittade jag idag på Tradera, den plats där sådana här tidsdokument hela tiden ställs ut till allmän beskådan. Här är vykortstexten i sin helhet: 

 

”Hälsning från Kullen, Mölle den 7/7 1904. Käre Oskar. Tack för Vyen. Finns kvar här till den 26:e i denna månad. Här kan du någorlunda se hur här ser ut, men mycket högre berg. Det är ett fiskläge, många badgäster är här, man reser till Höganäs Öfre – så det är i Skåne – sedan får man åka två timmar på vagn så är man i Mölle, men en dyr resa. Helsningar Kerstin.”


Ny upplaga om forna dagars badliv

Posted by Erik Magnusson on July 6, 2013 at 7:05 AM Comments comments (0)


Det nya omslaget: även Lerhamn, Nyhamn och Strandbaden är nu med i bokens undertitel.


JUST IDAG, LÖRDAGEN den 6 juli, har det varit bokrelease i Strandbaden utanför Höganäs inför ett 30-tal personer.


Det är Erik Magnusson och Frederic Täckström som presenterat en utvidgad nyutgåva av boken ”Här ha vi det ljufveligt!”, som handlar om turismhistorien i Kullabygden. Nu är undertiteln ändrad till "Hotell och pensionat i Mölle, Arild, Lerhamn, Nyhamn och Strandbaden genom tiderna".


Boken är fortfarande främst fokuserad på Mölle och Arild, men i nyutgåvan har 48 sidor och mer än 100 bilder tillkommit från Strandbaden, Nyhamnsläge och Lerhamn.


"Det har varit fantastiskt att ta del av de rika bildskatter som finns även från forna dagars hotell-, bad- och turistliv på dessa orter", säger Erik Magnusson, som står för texterna i boken.


Enligt Frederic Täckström, som ansvarar för layout och bilder, har det tidigare inte getts ut någon litteratur om Kullabygden som kretsar kring de mindre badorternas historia.


"På så sätt är den här boken unik i sitt slag", säger han.


Boken om Kullabygdens turismhistoria trycktes ursprungligen i en upplaga om 1 000 exemplar, men med nyutgåvan har de båda författarna nu tryckt upp 2 500 exemplar av boken.


"Det visar på ett stort och gediget intresse för traktens turismhistoria", säger Erik Magnusson.


I bokens nya bildsvep finns fotografier från Hotell Strandbaden, Hotell Tallbacken, Pensionat Nyhamn, Hotell Lerhamn, Pensionat Mårtensson, Turistgården, Pensionat Strandhem och Pensionat Solhaga.



Nedan: klipp ur Helsingborgs Dagblad den 5 juli 2013 om den nya bokutgåvan.


Ny bilderbok om Bastad: "Har njuta vi af lifvet!".

Posted by Erik Magnusson on June 24, 2013 at 4:25 PM Comments comments (0)



MED FÖREBILD I den hotell- och pensionatsbok som Erik Magnusson och Frederic Täckström i fjol gav ut om Mölle och Arild har de båda författarna just gett ut boken "Här njuta vi af lifvet! Badliv, turistliv och nöjesliv i Båstad genom tiderna".


Det är en bok i coffee table-format över 336 sidor med över 700 fantastiska bilder. Boken handlar om Båstads turismhistoria och spänner från invigningen av Societetshuset Pershög 1851 till nöjeslivet i Pepes Bodegas kristallrum 2013.


Boken innehåller faktaspäckade och spännande berättelser om Hotell Skånegården, Strandhotellet, Hotell Riviera, Hotell Borgen, Malens havsbad, Hotell Båstad och andra klassiska turistmiljöer i och kring Båstad.


Boken berättar om Ludvig Nobel, John F Andersson, Carl Hjort, Mor Olena, Carl Knutsson, Greta Fåhré, Ludvig Schweitz, Nanny Holmstrand och en mängd andra entreprenörer som förvandlade Båstad till en turistort av rang.


Här finns också intressanta historier om många av de besökare som kom till Båstad: den slagfärdige Gustav V, John F Kennedy, som besökte sin svenska älskarinna i Båstad, den autografskrivande Sonny Liston, den författande danskan Anna Baadsgaard, fem unga engelsmän som kallade sig "Rolling Stones".


Trots sitt stora omfång kostar boken bara 345 kronor.


Boken säljs på en lång rad försäljningsställen i Båstad: Bjäre bokhandel, Ica Gamlegård, Ica Lyckan, Nivå 125, Väveriet i Båstad, Turistbyrån, Pensionat Enehall, Hotell Skansen. Den säljs på Killbergs bokhandel i Ängelholm och Helsingborg, på Hamrelius bokhandel på Södergatan i Malmö och på Bokvalet på Fridhemstorget i Malmö.


Boken säljs även på nätet via Bokus.se och Bokia.se. Intresserade återförsäljare kan beställa boken via "Stilbildarna i Mölle", tel 070-7264854, [email protected]


Nedan: Artikel ur Laholms Tidning, skriven av Eva Olsson.


Turisthotellet byggs om till bostadsratter

Posted by Erik Magnusson on August 6, 2012 at 8:30 AM Comments comments (1)


TURISTHOTELLET I MÖLLE kommer att byggas om till åtta separata bostadsrätter. En lägenhet byggs i källarplanet, tre på bottenvåningen, tre på ovanvåningen medan en lägenhet byggs som en etagelägenhet i både källar- och bottenplan.


Den minsta lägenheten blir en tvårummare på 47 kvadratmeter och en månadsavgift på 1.885 kronor. Den största blir en fyrarumslägenhet på 149 kvadratmeter och en månadsavgift på 4 158 kronor. Det tillkommer avgift för parkeringsplats.


De åtta lägenheterna kommer totalt att inbringa en köpesumma på 29,1 miljoner kronor. Tre av lägenheterna har redan blivit bokade eller reserverade.


Ombyggnaden innebär att Turisthotellets exteriör blir oförändrad. Tre nya balkonger tillkommer dock ut mot havet. En balkong in mot land krymper. Dessutom försvinner en mindre tillbyggnad mot Harastolsvägen.


De flesta befintliga fönster blir kvar, men invändigt blir det stora förändringar. Befintliga spisar får stå kvar, men så gott som samtliga icke-bärande innerväggar rivs och ersätts av helt nya rumsindelningar.


Enligt Swedbank/Fastighetsbyrån, som ansvarar för försäljningen, byggs lägenheterna om "tidsenligt och exklusivt med ekgolv, tapetserade väggar, målade tak, marmorgolv i hallar och badrum". Det finns planer på att röja upp rejält i trädgårdens buskage och ersätta den nuvarande grönskan med en swimmingpool och med ett antal parkeringsplatser.


"Samtliga lägenheter har antingen balkong, terrass eller uteplats", heter det på Swedbanks hemsida.  Lägenhetsinnehavarna får tillgång till gemensamma utrymmen som gemensamhetslokal, gästrum, bastu och bubbelbad. Det innebär att hotellets nuvarande spa-avdelning blir kvar.


Byggstarten är planerad till första kvartalet 2013 och inflyttningen är planerad till slutet av 2013. På bilderna här intill, som hämtats från Swedbanks hemsida, framgår det hur den nya planlösningen ser ut.


Solbad vid Kullen i satirform 1906

Posted by Erik Magnusson on July 30, 2012 at 10:45 AM Comments comments (0)


DEN HÄR SKÄMTTECKNINGEN hittade jag häromveckan. Den är från det danska satirmagasinet Blæksprutten och publicerades 1906. Jag fann den i boken ”Kedeligt var det ikke”, en illustrerad berättelse av Bent Hardervig om forna dagars badliv i Skagen.


Bakgrunden är att det just hade blivit på modet bland Europas galanta damer att vara solbrända. Och den danske satirtecknaren Axel Thiess visade hur danska damer som flanerar längs Købmagergade med ”det solbrændte look” låtit tatuera in sommarens exklusiva feriemål med hjälp av den färska solbrännan.


Bent Hardervig skriver:


”Det var helt passé med elfenbenshvid teint. Nu konkurrerede alle damerne om, hevm der kunne fremvise de mest brune skuldre. Nu skulle man være solbrændt for det betød sundhed og – ikke mindst – at man kunne vise, diskret, at man havde råd til at holde ferie. Netop!”


En av damerna har varit i Hornbæk, någon annan i Skagen, en tredje på Fanø, en fjärde i Blokhus, en femte i Lokke, en sjätte i Søndervig. Det jag finner intressant är att en sjunde dam varit på Kullen.


Därmed bevisas teckningen att danskar inte åker till Mölle, inte till Arild, nej, de reser till Kullen, resmålet som sedan urminnes tider är mer danskt än svenskt, och som bland danskar är nog så exklusivt som Skagen och Søndervig.


Den nya hotellpersonalen samlas

Posted by Erik Magnusson on July 30, 2012 at 9:35 AM Comments comments (0)



JAG FICK HÄROMVECKAN ett trevligt mejl från Tina Book. Hon hade blivit "lite förvånad" över att hennes gammelfarmor fanns med på en boksida i "Här ha vi det ljufveligt". Hon syftar på Maria Book som drev Hotell Kullaberg i många år.


Tina Book lovade att ta reda på de exakta årtalen med sin mamma och lovade att mejla över en del fotografier från Hotell Kullaberg från Maria Books tid som arrendator.


"Det har även funnits en del porslin, bestick och uppläggningsfat med Kullabergs logga, men tyvärr har jag ingenting kvar…" skriver Maria Book.


På Marias bilder, som tagits och mejlats med hennes Iphone,  syns förväntansfulla ungdomar, någon gång i mitten eller slutet av 1930-talet, som tycks ha samlats på hotellet för genomgång på den första arbetsdagen för sommaren.


Maria Book arbetade på Hotell Kullaberg från 1928 till 1951. Enligt Tina Book köpte hon därefter Turisthotellet i Tjärnarp. Där var hon verksam tills hon gick i pension i mitten på 1970-talet.


Här ovan och nedan publicerar jag två av Tina Books bilder från Hotell Kullaberg. Jag har inte fått några namn på personerna av Tina. Om du känner igen någon är det bara att höra av sig.

 




Den unge mannen heter Peter Persson

Posted by Erik Magnusson on July 30, 2012 at 8:55 AM Comments comments (0)


DEN PERSON som filosoferar tillsammans med sin häst på ovanstående bild hette Peter Persson och var hotellvaktmästare på Hotell Elfverson. Eftersom Peter Persson på bilden tycks vara i de övre tonåren måste fotografiet vara tagen någon gång 1908-1910.


Denna intressanta information kommer från Thomas Ahlberg, som skickat mig följande vänliga brev sedan han läst "Här ha vi det ljufveligt":


"Tack för en underbar bok. Den har en speciell mening för mig. Min morfar, Peter Persson var hotellvaktmästare på Hotell Elfverson. Han står längst till vänster, med hästen stående till höger, på bilden av Mölles alla hotellvaktmästare (se bilden nedan). Han är också den unge mannen som sitter och väntar på sin hästdragna vagn på en av sidorna om Hotell Elfverson.


Peter var född 1891 i Björkeröd. Hans barndomshem är nu en scoutgård i Björkeröd. Med hjälp av sommargäster från Tyskland fick Peter hotellvaktmästarearbete i Berlin under ett flertal år. Tillbaka i Kullabyggden gifte han sig med Ester. Tillsammans drev dom gården Kullenbergstorp på Kullenbergstorpsvägen. Peter son Stig övertog gården på 1950-talet. Morfar flyttade till en skogsegendom i Eket. Ester avled 1939 och min morfar, Peter, 1974.


Jag och min hustru har ett gammalt hus i Södåkra (nära min mors barndomshem och också nära min fars barndomshem i Görslöv) men är bosatta i Marin County, Kalifornien. Det var med stort intresse som jag läste om Mölle-Marin County (Hotell San Rafael) anknytningen i din tidigare bok.


Med Vänlig Hälsning,


Thomas Ahlberg"


Alla som lyckas identifiera enskilda personer på bilderna i "Det vackra huset i Möllebergsbacken" och "Här ha vi det ljufveligt" är välkomna att höra av sig.



Rss_feed