Det vackra huset i Mollebergsbacken - om 150 ar av turism vid Kullabergs fot

Subtitle

Mölleblogg

"Konsul Wennerths sovkabiner är sista skriket i Mölle..."

Posted by Erik Magnusson on November 23, 2011 at 11:30 AM


Flygbilden visar Klubbhotellet i början av 1950-talet.


KLUBBHOTELLET BYGGDES PÅ 1940-talet som Mölles egen friluftsstad. Idag betingar var och en av sovkabinerna ett miljonbelopp vid försäljning. Samfälligheten Grindstugorna består numera av 36 bostadsstugor i miniformat.

 

Vårvintern 1946 uppstod livlig aktivitet bland äppellundarna vid grindarna in mot Kullabergs naturområde. Det blev snabbt känt att konsul Wennerth åter var i byggtagen.


Under kriget hade Sven Wennerth gett Mölle en egen ”golvbana” efter engelskt snitt. Nu skulle hans bolag Constructor bygga sommarbungalows efter amerikansk förebild.


”Pappa hade många järn i elden. Det hade han från sin far. Han gjorde affärer i Brasilien, Spanien och USA. Ja, över hela världen. Och även i Mölle”, säger dottern Louise Grandinsson.


Sven Wennerth var en 35-årig konsul, civilekonom och trävaruhandlare. Han hade tagit Mölle med storm när han under krigsåren omvandlade de brant böljande ängarna vid Kullagården till tolv golfhål i ett högst personligt projekt som byggde på en generös gåva från AB Kullabergs Natur. Och Sven Wennerth skulle visa sig lika generös när han skänkte hela golfbanan till Mölle Golfklubb, som vid den här tiden var en nybildad sällskapsklubb med ett 20-tal medlemmar.


Sven Wennerth bodde i Malmö, men hade via hustrun Elsa starka band till turistnäringen i Mölle. Svärmodern Thyra , bosatt i Villa Gläntan, hade 1919 ärvt Hotell Sjöhem efter maken Hermans bortgång. Och hustruns farmor var ingen mindre än Johanna Corfitzon, änkefrun som fram till sin död 1920 drivit Hotell Corfitzon nere i byn.


Bygget bland aplarna var kopplat till golfbanan. Sven Wennerth strävade efter ett nytt slags turisthärbärge i Mölle där golf- och tennisklubbarnas gästspelare kunde boka in sig.


Var och en av de 35 små vita stugorna skulle få två rum och lantlig inredning, men med alla dåtida bekvämligheter: dubbla kapputrymmen, väl tilltagen garderob, altan samt toalettrum med wc och rinnande vatten.


Ryktet om hotellbygget spred sig. NST i Ängelholm rapporterade i april om konsul Wennerths ”enkla men praktiska sommarbungalows”. Sydsvenskan i Malmö skrev i juni om att ”badortshotell av ny modell lockar till semester i Mölle”. Helsingborgs Dagblad meddelade att ”konsul Wennerths sovkabiner... är sista skriket i Mölle”.


”Han har låtit uppföra en riktig Friluftsstad i miniatyr med en massa småhytter, allt inramat i vacker grönska och blomsterrabatter. Dessa kabiner blir säkerligen populära”, stod det att läsa i HD.


Den 21 juli 1946 invigdes Klubbhotellet som Sveriges första country club-hotell. Sven Wennerth hade fått AB Linjebuss i Stockholm att driva anläggningen och vid invigningen presenterades Eva Carbäck som dess första chef.


Efter öppningsceremonierna tog fröken Carbäck med sig Sydsvenskans reporter på husesyn. Det resulterade i ett blommande referat:


”Hotellet är en sannskyldig idyll, där det ligger mitt i en gammal fruktträdgård. Överallt växer det konstfullt arrangerad fuchsia, petunia, berberis. En mjuk gräsmatta skiljer de två stugraderna från varandra, över vilken man lagt en gångstig av Ölandssten. Strax invid landsvägen finns ett dekorativt stenparti, där primulor och veronikor här och var sticka upp, och hela området inringas av ett staket som är helt översållat av klättrande kaprifol...”


Gästerna fick vid invigningen veta att stugornas inredning kom från Markisfabriken i Malmö och att gardiner, sängöverkast, trasmattor och bonader gick i rött, grönt eller blått – beroende på vilken stuga man tilldelats. Keramikvaserna kom från Hemslöjden i Malmö och i taken hade Justus Ahlberg målat motiv i allmogestil.


Under skiftet från 40- till 50-tal blev Klubbhotellets båda kaffeserveringar populära mötesplatser för flanerande Möllebor. De slog sig ner under ett färgglatt solparasoll i uteserveringen – eller för att ta en pilsner i den bar som byggts i kajutastil.


Hotellet kunde ta emot 51 gäster. De betalade 6:50 kronor för ett enkelrum – eller tolv för ett dubbelrum.


”Varje rum har egen ingång direkt från den vackra trädgården. Bad- och duschrum inom hotellet”, hette det i hotellets annonser.


Linjebuss lät Klubbhotellet fungera som övernattningsstation för bolagets chaufförer och skötte driften fram till sommaren 1960. Då överläts arrendet till källarmästare Åke Hagman, som tidigare omvandlat Hotell Corfitzon till Hotell Hagman, men som nu samordnade driften av Klubbhotellet och Kullagårdens värdshus.


”Abonnenter på Klubbhotellet serveras där frukosten, medan lunchen och middagen serveras på Wärdshuset. Självfallet har abonnenterna fri entré till Berget”, förklarade Åke Hagman, som gav hotellets kvarterskrog ett nytt namn: Restaurang La Fregatte.


En annons från juli 1966 angav inriktningen:


”Koppla av på färden och njut av något vi har att bjuda i vår trädgårdsservering, där Ni har en vacker utsikt över Kullabergs sluttningar och Kattegatt. Vi serverar varmrätter, sill med nypotatis, varm korv och hamburgare. Alltid gott kaffe, våfflor, bröd och smörgåsar.”


Åke Hagman hyrde ut klubbstugorna under allt längre perioder till trogna stamgäster. Ann-Marget Kamhed har i Mölle-kuriren skrivit om hur hon 1969 kom att hyra ett av husen på inre raden.


”Våra första veckor i Mölle gav oss både en försmak och mersmak av vad detta lättsamma boende hade att erbjuda en sommargäst... Man umgicks genom småprat över grinden och stördes aldrig av närheten”, skrev hon.


I slutet av 1970-talet såldes Klubbhotellet. Köparen ville riva hela rasket och bygga friliggande villor, men hejdades av Höganäs byggnadsnämnd. I stället renoverades de båda huslängorna. Alla stugor fick dusch, elplattor och varmvatten. Därefter målades de gula och bjöds ut till försäljning.


Varje köpare blev medlem i samfälligheten Grindstugorna och ägare till en artondels restaurang. Under några år på 1980-talet drevs restaurangen av Börje Attoff, som en gång startat Svarta pannan i Helsingborg. I början av 1990-talet hyrdes krogen ut till Peter Jonsson och Hans Lindh, som kallade den Syltan och lät konstnären Lars Vilks bygga en bar, tillverkad av prima drivved. När Syltan gick i graven blev lokalerna samfällighetens 36:e bostadsstuga.


Marknadspriset på ett hus i Grindstugorna ger en bild av hur värdet för ett sommarboende med havsutsikt och bra läge förändrats genom åren. På 1970-talet betingade ett hus på 32 kvadratmeter en köpeskilling på 10.000 kronor. Nu i höst bjöds en sådan stuga ut för 1.250.000 kronor.


Fotnot: Texten är publicerad i senaste utgåvan av Mölle-kuriren.



Bilderna nedan är hämtade från ett vykort från Klubbhotellet från början av 1950-talet.

 


Categories: None

Post a Comment

Oops!

Oops, you forgot something.

Oops!

The words you entered did not match the given text. Please try again.

Already a member? Sign In

0 Comments