Det vackra huset i Mollebergsbacken - om 150 ar av turism vid Kullabergs fot

Subtitle

Mölleblogg

"Snart har väl alla danskar varit vid Kullen..."

Posted by Erik Magnusson on January 3, 2012 at 8:50 AM


Ångbåtsannons från 1886. Med en asterisk gjorde rederiet "Skånska kusten" redan i förväg klart att ångbåten Hebe inte fortsatte hela vägen till Mölle om väderleken inte gav sitt medgivande.



Under åren 1881-88 bedrev ”Ångfartygs AB Skånska kusten” sjöposttrafik längs Öresunds större kustsamhällen – också på Mölle med hjulångaren Hebe.


Från 1885 anlöpte Hebe Mölle så snart det fanns tillräckligt med post, tillräckligt med passagerarunderlag eller så ofta kapten C O Malmqvist behagade.


Färden till Mölle var nämligen förenad med stora risker för sjösjuka i de guppiga sjöarna söder om Kullen och för att fartyget skulle gå på grund i de besvärliga vattnen utanför Mölle hamn. Verksamheten gick dåligt och bolaget kallades skämtsamt ”Skånska Förlusten”.


Den 4 augusti 1885 publicerade Ängelholmstidningen Norra Skåne (ej att förväxla med Norra Skåne från Hässleholm) följande epos under rubriken ”Från Kullen”.


 

Från Kullen.


3/8 1885.

 


MAN HADE HÄR I GÅR det nöjet att skåda ”Skånska kustens” nya ångbåt ”Hebe” som tyckes vara både solid och snabbgående. Icke så få Malmöbor och Köpenhamnare hade följt med för att göra en tur till Kullaberg, hvilket ju lätt går för sig, då båtarne hvarje söndag och måndag anlöpa Mölle.


Det tyckes eljest som om bolaget Skånska kusten icke just vore angeläget om att draga till sig trafik, ty man kan väl ej tänka sig något mera underligt än att båten både från Helsingborg och Höganäs afgår några minuter innan bantåg anländer, hvilket naturligtvis utgör ett hinder för en mängd resande, som skulle vilja välja denna route för att på en dag bese Kullen.


Skulle nu styrelsen ej ha aktgifvit på detta missförhållande, borde väl kaptenen så pass intressera sig för trafiken, att han ombesörjde ändring deri. Man hoppas också att de dagliga turerna komma att utsträckas ända till Mölle, hvarest en mängd sommargäster, synnerligast från Malmö, vistas.


Det uppgifves att Mölle i år skulle hysa omkring 400 främlingar, ett antal som väl icke just betydligt understiger infödingarnes. Mölle är också en plats, hvarest man vet att sätta värde på gästbesöken. Man gör här allt hvad som kan begäras af ett mindre samhälle för att göra vistandet så angenämt som möjligt. Tillmötesgående från alla håll.


Någon bestyrelse eller komité finnes visserligen ej, men – kanske så mycket bättre! – alla täfla om att visa de besökande artighet och tjenstvillighet och att ställa till rätta för dem allt efter hvars och ens särskilda önskningar. Och det är på detta sätt det lilla Mölle drar till sig sommargäster i mycket större antal än platser med måhända större resurser, men också mycket större anspråk på deras kontanta erkänsla.


Bland personer, som flitigt anlitas och med outtröttlig välvilja tillmötesgå alla, bör särskildt nämnas herr Axel Andersson vid torget, som är ett snart sagdt oumbärligt biträde för alla som på bästa sätt vilja arrangera för sig för en sommarvistelse i en herrlig natur.


(*Äfven hos Kapten Corfitzon blir man väl mottagen och behandlad.)


Att naturen till en viss grad påminner om Norge har nog ofta varit sagdt. Men utsigten erbjuder vida mer än man i vårt broderland någonstädes får skåda, då man här tar i betraktande det fjerran blånande danska landet och de otaliga seglarne på den spegelblanka hafsytan.


Det är visst ej att undra öfver att denna leende vrå af verlden vinkar de af arbete ekker andra vinterstrapatser trötte stadsborna till sin idylliskt trefna gömma.


När man är i Mölle skall man naturligtvis också se ”Udpynten” af Kullen med den bekanta fyren och den vid foten av klippan belägna silfvergrottan, men alla dessa herrligheter och naturspel, skulle det nog vara ett ändamålslöst arbete att här försöka skildra, emedan de säkert lifligt stå qvar i alla våra läsares erinran, ty att vara skåning, enkannerligen från norra Skåne, och en ha varit vid Kullafyr är ju knappt tänkbart.


Och snart är det väl ej många danskar som icke varit der, ty jag nästan tror att får det fortfara som det börjat har kapten Elfverson – den gamle bergagubben – i sitt trollska slott fångat för längre eller kortare tid hvarenda dansk man eller qvinna, som har så pass sjelfkänsla att han eller hon ej vill stå förlägen, då man talar om något som ”alla sett”.


Han, som alla den sortebs potentater jag nämde, släpper dem naturligtvis ej utan vederbörlig tribut, men denna är ingalunda afskröckande utan tvärtom. För tillfället hade han nu en hel del fångar och den spjufvern hade mest försett sig af den qvinliga sorten, söd-, blöd- och bredmælende representanter af alla åldrar, som funno utsigten ”henrivende” och ”glimrende” och ”Maden fortrinlig”.


Om dessa förnöjsamma väsenden mest i utrop gåfvo sina känslor luft, tyckes det mera vara i manliga turistrs smak att i dertill särskildt afsedda böcker uttrycka sin belåtenhet med hvad Kullalifvet bjuder.


Mångahanda tungomål röja sig i detta literära arbete af tusentals medarbetare. Till och med grönländskan var representerad i en liten näpen känsloyttring, hvaraf jag icke begriper mer än första ordet. För den händelse någon af mina läsare skulle bli slugare på det, införes den här så lydande:


”Kullen-me kåkat akornaone angalagarta tusarparput kuku kök kardlortok mardlorärkaok”


Två tyskar ådagalägga sig olika färdighet i svenska språket sålunda, att den ene skrifver: ”P. von B. met fru ach barnings” och den andre ”Regeringsråd M. Ifron M. med fru och barn”.


Ett par tyska målare hade nyss tillbragt fem veckors tid hos den gode kaptenen och besjungit sin vistelse der i ett par i dubbel måtto väl skrifna vers.


Efter en behaglig färd förbi det vackra nybyggda Kockenhus och det gamla ärevördiga Krapperup kommer man till det sotiga Höganäs Ryd, som äfven om Söndagen behåller sin arbetsdrägt på. Hit komma dock nu, sedan banan öppnats, en myckenhet föreningar och sällskap hvilka i det väl anlagda Tivoli finna en angenäm tillflyktsort.


En sådan kan man också finna nere i Höganäs gästgifvaregård (källarmästare Schweitz), der man har en herrlig utsigt öfver havet och till danska landet. Här finner man inga andra än mera tillfälliga, förbifarande sommargäster, men vill man se ett städadt folklif skall man komma hit en söndagqväll och ge akt på hur ungdomen roar sig i den charmanta teatersalongen, som på ett synnerligen praktiskt sätt anordnad med rymligt galleri och derifrån utlöpande veranda erbjuder utrymme till förluster af allehanda slag och sålunda året om egnar sig till centralpunkt för ortens allmänna nöjen.


Några oordningar förmärktes ej, tack vare värdens utmärkta punktlighet, mot hvilken ingen appell gifves. Man lemnar derför Höganäs med ett bättre intryck än man erfor vid ditresan af det gräsligt lånha tåguppehållet.


J F-m.

 


Categories: None

Post a Comment

Oops!

Oops, you forgot something.

Oops!

The words you entered did not match the given text. Please try again.

Already a member? Sign In

0 Comments