Det vackra huset i Mollebergsbacken - om 150 ar av turism vid Kullabergs fot

Subtitle

Mölleblogg

Om August Strindbergs visit vid Kullen

Posted by Erik Magnusson on May 22, 2012 at 2:45 PM

 August Strindberg.

DET ÄR HUNDRA ÅR sedan August Strindberg dog. Därför har 2012 utropats till Strindbergsåret med otaliga evenemang landet runt.


Ingenstans – utom här på Möllebloggen – lär det påpekas att August Strindberg hade ett speciellt förhållande till Mölle och Kullen.


August Strindberg passerade Kullen till sjöss redan 1869, besökte Mölle en första gång på 1880-talet och återkom till byn på en kortare reportageresa i december 1896.


I boken Legender berättade han om hur han under denna rundtur i Skåne gjort ett mardrömsliknande besök i Mölle i vilket ”djävulen hade ett finger med i spelet”.


Strindberg var i akut penningnöd och hade tagit sig från Lund – ”den lilla hemligsfulla staden, som man aldrig blir klok på”, enligt Strindberg – till Bosjökloster, Helsingborg, Höganäs och Mölle för att skriva fyra små essäer i artikelserien ”Skånska landskap, med utvikningar”. Beställare var hans vän Gustaf Gullberg, chefredaktör för den nystartade Malmö-Tidningen.


August Strindberg såg till att sälja artiklarna vidare till Svensk Natur, Svenska naturskyddsföreningens tidskrift, som 1897 publicerade en längre sammanfattning av de fyra artiklarna.


Strindberg måste ha hört åtskilligt berättas om det mytomspunna Kullen av sina vänner från Köpenhamn, Lund och Berlin. Flera av dem var trogna besökare i trakten, bland dem lundaläkaren Paul Rosenius, botanikern Bengt Lidforss, redaktören Waldemar Bülow, litteraturvetaren Johan Mortensen och författaren Ola Hansson. Strindberg visste till exempel att utsikten över havet från Mölle var vida berömd.


Det är inte helt lätt att tolka hur Strindbergs korta irrfärd på Kullen och i Mölle gick till, men det tycks som att han under sitt halvdagsbesök i byn den 12 december 1896 gjort hastiga besök på såväl Hotell Mölleberg, Hotell Kullaberg som Hotell Corfitzon. Och möjligen var det en av Gröna änkans döttrar på Hotell Mölleberg som Strindberg syftade på när han i Legender återgav en dialog med ”en piga”:


August Strindberg hade tagit tåget från Lund till Höganäs. Där hade han i decemberdimman hyrt sig en kusk för att ta sig till Mölle. Det var svårt att göra några som helst iakttagelser längs vägen. Det svepte hela tiden in nya tjocka dimmoln från havet.


Strindbergs mål var att göra en fotvandring från Mölle till Kullens fyr och tillbaka. Han var intresserad av både botanik, geologi och Kullens dramatik. Kusken fick order att vänta på Hotell Kullaberg, Axel Anderssons restauration nere i hamnen. Under promenaden måste dimmorna ha lättat. Strindberg har ju senare påstått att Halland liknar ”en mindre sill” från Kullen.


När Strindberg återkom till Mölle efter en rejäl långpromenad under de tidiga morgontimmarna hittade han inte sin kusk. En allt mer förvirrad författare knackade på både här och där, men ingen öppnade sin dörr. Och det fanns ingen att fråga i Mölles smala gränder.


”Ej en man, ej en kvinna, ej ett barn, icke ens en hund! Och kusken, hästen, vagnen som bortblåsta”, skriver Strindberg i Legender.


Efter en halvtimme hittade han fram till ”gästgivaregården”. Det kan vara liktydigt med Hotell Mölleberg, Gröna änkans nyöppnade restauration vid foten av Möllebacken. Där beställde han in en rejäl frukost (dåtida lunch) och frågade om serveringspersonalen möjligen hade sett hans kusk.


En piga på hotellet sade sig inte ha sett någon, men hänvisade August Strindberg till ”hållstället här bredvid”, antagligen till Hotell Corfitzon längre ner i byn.


”Pigan pekar ut vägen, och jag sätter mig i gång. Dock, jag är icke i stånd att finna krogen och går vilse, så att jag ej hittar tillbaka igen till mitt värdshus. Och ingen finns att se! Då blir jag rädd! Rädd mitt på ljusa dagen! Den här byn är förhäxad!” skriver Strindberg.


Efter en stund dök dock kusken upp med sin droska och körde August Strindberg tillbaka mot Höganäs.


Den här vardagsdramatiken fanns inte med i det fullkomligt oengagerade resereportage som August Strindberg publicerade i Malmö-Tidningen den 19 december 1896.


Reportaget förklenade Skåne och lovprisade Danmark. Mölle förbigicks helt och Strindberg redovisade i stället en båttur genom Kattegatt sjutton år tidigare:


”I morgongryningen när solen tändes, släckes Kullens fyr och som en väldig vågbrytare mot gattets oceandyningar skjuter det trollska Kullaberget fram, krossar böljorna och låter ångaren löpa in i sundets smala vatten. Till höger mellan jord och luft löper en grön böljegång, mjukt, vällustigt, och när någon frågar med beundran och tjusning: vad är detta? svaras: det är Danmarks bokskogar... Där är en svart strandskoning med stenkolshöjder, skorstenar, väderkvarnar, kyrktorn. Hvad är det då? – Det är Skåne? – Skåne? Detta var första intrycket!”


När reportaget återkom som en del av artikeln i Skånsk Natur under rubriken ”Skånska landskap med utvikningar” året därpå inleddes texten än en gång av den där ångbåtsfärden förbi Kullen.


”En stormig julinatt på Kattegatt 1869 har 
slutligen utkämpats av däckspassageraren, uppländingen, 
tjugoåringen, vilken aldrig sett annat än 
Stockholmstraktens gråstensberg, rullstensåsar och sandtäkter. 
I morgongryningen, när solen tändes, släckes Kullens 
fyr...”


 

Denna text finns publicerad i senaste utgåvan av Mölle-kuriren.

Categories: None

Post a Comment

Oops!

Oops, you forgot something.

Oops!

The words you entered did not match the given text. Please try again.

Already a member? Sign In

0 Comments